Intervju: Putte i Parken

Klockan 16:00 idag öppnade Putte i Parken portarna till Mariebergsskogen för att genomföra sin andra upplaga i Karlstad efter flytten från Karlskoga. I år stoltserar fyradagarsfestivalen med namn som inhemska storheterna Håkan Hellström och Icona Pop, indiestjärnorna La Roux och Miles Kane, punkenergiska Holograms och Propagandhi och, inte minst, en av hela Festivalsveriges mest uppmärksammade bokningar i Scooter. Vi bestämde oss för att kolla läget med Putte i Parkens grundare Niclas Lagerstam och fick en pratstund som kretsade kring allt ifrån besökargeografi och konkreta siffror till begreppet festivaldöden och varför svensk festivaltäckning stundtals suger.

Hur många biljetter räknar ni med att säga?

-Ja, någonstans mellan 8 000 och 10 000 kanske.

Hur mycket säljer ni den sista veckan?

-Jag vet inte riktigt. Det är ju mer än 50 procent i alla fall.

De inställda festivalerna Siesta! och Peace & Love verkade aldrig riktigt se det lyftet.

-Jag tror snarare att våra två sista veckor har varit bättre än de tidigare åren. Om vi bara tittar på de sista tio dagarna.

Har ni något konkret break even?

-Nej. Det beror på vilka kategorier det säljs av, om det är endagars- eller fyradagarsbiljetter.

Hur stor andel av besökarna är lokala från Karlstad?

-Jag tror att Karlstads turistbyrå gjorde nån undersökning på det förra året och då var det typ 40-50 procent från Karlstad. Men det övriga antalet kan ju då även inkludera folk från närområdet som till exempel Arvika, och inte nödvändigtvis tillresta från Stockholm och så vidare. Men man skulle kunna hoppas mer på Karlstadborna.

Var andelen lokala större i Karlskoga?

-Kan snarare ha varit snudd på mer tillresande på grund av campingen. Campingen minskar ytterligare lite i år som det ser ut, vilket beror mycket på till exempel hotellutbudet. Det är bra bokningsläge. Jag pratade med dem idag och de är ju supernöjda, åtminstone de som vi samarbetar med. De är snudd på fullbelagda.

Betyder det att staden Karlstad kan komma att satsa mer på festivalen framöver?

-Det vet jag inte, de har haft en peng som de lagt de senaste tre åren och den tror inte jag kommer öka. Det handlar väl om att hitta ett bra läge för festivalen. Jag vet inte vilket håll man ska gå åt, om man ska nischa eller vara bred. Jag tror att en bred festival – som vi är – kan funka, och då tror jag kommunen är trygg med det. Men ser man att det skulle börja gå sämre får man försöka hitta nån mer inriktning. Vi vill ju verka stabila mot kommunen. Men vi ser ingen tendens till att det skulle vara dåligt att ha ett brett program.

Om inkomsterna blir lika som förra året, är ni nöjda då?

-Då känns det väl ok. Några kronor till vill vi ju naturligtvis ha men vår festival är inte lika dyr att göra i år. Nån miljon billigare tror jag. Det kostar alltid mycket första året eftersom det är svårare att veta exakt; det måste vara lite mer toaletter där i sista sekunden, det blir så och så, och det blir mycket dyrare att köpa in allt i sista minuten jämfört med en förhandling i förväg. Vi har minskat en scen lite grann i år, den stora scenen är väl ungefär snarlik med hur den i Karlskoga var innan. Området ser också lite annorlunda ut och funkar bättre logistiskt.

Hur var tänket kring bokningen av Scooter?

-Haha, det var en slumpbokning. Jag letade efter någonting till lördagen och hade några alternativ att välja på men tyckte inte att nåt var helt ok. Jag surfade runt på nätet och så kom jag in på deras sida – så tänkte jag ”Scooter” och så tänkte jag ”Scooter” en gång till.

Var de andra peppade på idén direkt?

-Jag skickade bara frågan till Scooter om de var tillgängliga först. Och sen sa de att de var det. Därefter hade vi alla en ganska lång diskussion om hur vi skulle göra.

Vilken bokning är du mest nöjd med?

–The Black Crowes tror jag. Faktiskt. Sen tycker jag La Roux är jävligt bra. Och sen tycker jag att Lundell är bra och så tycker jag att Håkan är bra… Jag tycker att det program vi har i år – det här säger jag varje år – är det starkaste vi har haft. Sett till bredd, utländska artister och exklusivitet på dem också.

Året med Kesha, Paramore och Manic Street Preachers då?

-Det var bra. Det är klart, för kids var det ju bättre. Men jag tänker ju lite mognare, haha. Jag tror att det blir lite äldre publik i år också. Förra året var det planerat, i år är det inte det. Men jag tycker att vi har ett bra program för de yngre också, om man till exempel tittar på La Roux, Maskinen, Rebecca & Fiona och IAMX.

Har ni varit oroliga om man ser till snacket om ”Festivaldöden”?

-Tja… oroliga… jag skulle vilja säga att jag har varit förbannad. Och då blir jag förbannad på media. För jag tycker att det är så jävla pissigt skrivet av dem, allting. Speciellt Aftonbladet som pissar på dem – Markus Larsson håller på att uttala sig om festivaldöden och blablabla. Ta bara det här med Hultsfred. Om han får åka dit och recensera och egentligen inte vill vara där så ska han inte stå och vara tjurig för det. Det var så dåligt skrivet av Aftonbladet, och inte minst med de första rubrikerna nu i helgen på Bråvalla. ”Vilket misslyckande” eller vad det stod, bara för att bussarna strejkade och det blev trafikstockning.

-Det här med Festivaldöden och de sakerna, det är media som skapar det. Tycker jag. Om det är några festivaler som har gått dåligt – hur många är det då som snurrar i alla fall? Även om en eller två festivaler till skulle gå kasst, inte kan betala och göra rätt för sig så är det ändå fler festivaler som snurrar runt än som går back, inbillar jag mig. Det finns flera hundra festivaler, sen är det klart att det är olika storlekar på dem.

Tror du att folk drar sig för att köpa i och med rubrikerna?

-Jag tror att de blir rädda naturligtvis. Det är klart, det är ingen lek att få ihop pengar till alla jävlar som ska ha betalt i förskott. Och så får man inte betalat av knallarna [Förtydligande: de som säljer maten på området] som kommer in och det blir ett jävla glapp med pengarna. Det är en konstig bransch. I en vanlig bransch så köper man varan, får den levererad och så betalar man. Jag kan ju tycka att artister och bokningsbolag måste ta mer risker. Speciellt artisterna. De åker runt och drar in stora kulor här och där. I de allra flesta fall får de ju betalt. Så enkelt är det.

Är det två veckor innan de ska ha betalt allt?

-Det är lite längre innan.

Går det att stoppa utvecklingen?

-Det handlar om att de måste ta mer ansvar. Om det ska funka för oss dödliga festivaler. Jag menar, en Live Nation- eller FKP Scorpio-festival, de kan aldrig gå i konkurs. De kan läggas ner men de kursar ju aldrig, det händer inte.

Finns det en dialog om det här, mellan bokare, agenter och artister?

-Man snackar om det hela tiden. Det där är ett problem. Har man pengar kan man göra vad fan som helst egentligen. Och har man det inte så går det till en viss gräns innan det brakar och den gränsen vet man ju inte vart den är. Kommer det dåligt med folk, då är det väldigt svårt att hantera det ekonomiskt. Så det är ju ett stort risktagande.

När ni flyttade festivalen, fick du det lyft du förväntade dig?

-Ja och nej kan man väl säga. Jag trodde att fler Karlstadbor skulle nappa på det – det kanske de gör i år, det vet man ju inte. Men besöksantalet ökade ju och det var bra. Sen har vi en etableringstid här också. Det är skitsvårt att säga på ett år. Men jag är jättenöjd med området, flytten och staden. Allt känns trevligt och staden är på tå. De lassar in de här 500 000 plus 300 000 som vi köper tillbaka tjänster av dem för. Men sen är det så mycket mer. De marknadsför Putte i Parken och de är på hugget.

Kom det många från Karlskoga förra året?

-Inte förra året för då hatade de oss väl. Jag tror det kommer fler i år.

Foto: Magnus Olsson