Juana Molina
Roskilde, 7/7 – 2018

“We are ready for war. I will tell you later.” säger den argentinska folktronicaskaparen Juana Molina för att sedan under de första två låtarna stöta på så många ljudproblem att en obekväm stämning sprider sig i lokalen. Hon pekar på alla monitorer för ljudtekniker som febrilt rattar på alla spakar. Ingenting fungerar. Det är långt ifrån den mystiskt atmosfäriska och stundtals obehagliga stämning som hon byggt upp genom sina sju album. I det mest förvirrade av kaos är det tur att hon har en lång bakgrund som standupkomiker. Kvickt berättar hon att de nyss, verkligen nyss, kommit hit. De har väntat på en flygplats hela dagen för att deras instrument aldrig kommit fram. Det har de fortfarande inte gjort.

Roskildes sämsta möjliga utgångsläge – att vara en (semi)elektronisk akt utan sina egna instrument – är enligt henne trots allt en kul anekdot. “We don’t have anything here to play our set” skrattar hon, omfamnad av faktumet att det kan gå käpprätt åt helvete. Molina och de ytterligare två musikerna bakom henne testar ljud i hopp om att hitta någonting som liknar originalen. Ibland får publiken vara med och bestämma. Vi är i den här komiska hopplösheten, kring festivalens minsta och mest instängda scen, tillsammans. När hon pekar långfinger och skriker “FUCK KLM” gör vi alla detsamma.

Trots allt som kan gå – och stundtals går – väldigt dåligt lyckas de improvisera fram det säregna soundet. De växande lagrena av loopar och stämmor är inte på albumens (eller inspelade livespelningars) nivå, men problemen rör inte bandets otroliga känsla för rytm. Låtar som Estalacticas, Lo decidi yo och Eras letar sig genom olika faser för att landa i det lömskt psykedeliska, trots avsaknaden av de mer experimentella ljuden.

Det känns som att kliva in en plojig dag i replokalen och som att vi drygt hundra alla är vänner. Som allra finast blir det när de efter överläggandet “What can we even play? There is nothing more we can play!” får hela publiken att sjungandes skapa saknade ljudslingor i Un dia. Helt enkelt är det ingen vanlig Juana Molina-konsert vi bevittnar, utan en oplanerad improvisation. På gott och ont. I sin egen charm är det bland de mest intima och inbjudande konserter Roskilde bjuder på i år.