Kali Uchis har under de senaste åren duttat ner sin omisskännliga charm i diverse samarbeten och omvandlat dessa till guld. Som en musikalisk Midas har hon förgyllt världen främst via andras produktioner, men på sitt debutalbum börjar även colombianskan-amerikanskan skina på eget håll.
Trots sin relativt ringa ålder har den Los Angeles-baserade sångerskan hunnit med en hel del. Hennes första mixtape Drunken Babble började hon skriva på när hon som 17-åring bodde i en bil och därefter har det bara gått framåt. Under 2015 samarbetade hon både med Tyler, The Creator på mästerverket Cherry Bomb och släppte själv den ljuva Por Vida. Det är därmed en hel del som ska kokas ner i debutalbumet – både genrer och upplevelser. På Isolation kommer de alla samman i en spretig blandning som uppvisar en artist redo att ta över världen. Här finns hennes tidigare lo-fi-flörtar vid sidan om eleganta hiphopbeats, samt dundersinglar efter låtar där kreativitet har fått flöda.
Albumet mjukstartar med den mystiska Body Language där Thundercat står för produktionen. Här lockar Uchis till sig lyssnaren och sätter prägeln på resten av soundet. Låten blir nästan ett soundtrack till albumet i sig självt och anammar den spretighet som finns bland Isolations övriga låtar. I princip varje spår har en annorlunda medproducent från det förra, och det märks. Även om det är tydligt att Uchis själv har den yttersta makten över soundet, musiken och estetiken är det alltid tydligt vem av de kända namnen som sitter med henne i producentstolen. Särskilt talande är det i Kevin Parker-producerade Tomorrow. Här hörs det redan i de första syntarna att musiken härstammar från Perths distade ekovärld och även Uchis vanligtvis levande sång har i produktionen förvandlats till en svävande sömngång i stil med Parkers. Det blir en spännande mix mellan två väldigt olika sidor av musiken, men i denna försvinner olyckligtvis Uchis egna charm med australiensarens fuzzpedaler. I den Damon Albarn-producerade In My Dreams gifter sig dock samarbetet galant. Här sjunger Blur-frontmannen med i några rader mot slutet av låten, men redan innan dessa ljuder är hans inflytande uppenbart. Ett hoppande beat vaggas av lo-fi-syntar medan Uchis sjunger om verklighetsflykt som lösningen på alla världens problem. In My Dreams är inte heller ett ljudlandskap som helt och hållet är sångerskans egen, men här visas nya sidor upp snarare än att de göms.
Bäst blir det dock när artisten totalt lägger sig tillrätta bland familjära beats – dessa vet hon exakt hur hon ska bemästra och göra till sina egna. I Miami visas hela spektrat av Uchis upp. Den trapliknande basen för låten framåt medan sångerskans loja röst drar den bakåt. Resultatet blir en låt som helt skapar ett eget universum bland Miamis strandkanter, slumkvarter och Uchis egen framgångssaga. I singeln tar hon upp att hennes släktingar hemma i Colombia till en början trodde att hennes pengar och berömmelse kom från sexarbete och sätter detta mot Kardashian/West-unionen. Utan att på något sätt jämföra det ena med det andra uppvisar hon att hennes framgång kommer från hårt arbete och vilja, snarare än via ren och skär lycka.
Det märks att det ligger tusentals timmar bakom Isolation. Här utgjuter Kali Uchis sitt hjärta och själ i en musikalisk blandning som går från jazz till 60-talspop och tillbaka igen. Stundvis känns det dock som att det finns för mycket för Uchis att välja på. Isolation är trots sina lättsmälta låtar ingen lättsam platta, och skivan hade med fördel kunnat bli två – eller i alla fall kokats ner till en mer sammanhängande massa. Albumet som i delar nästan uteslutande består av enastående singlar blir i sin helhet mycket på mycket. Trots att Uchis fingeravtryck finns i varje ton, är essensen av artisten svår att hitta i den röda tråd som hastigt syr ihop albumet. Men med eller utan en sömfri produktion demonstrerar Isolation colombian-amerikanskan som en annalkande världsstjärna. Spretigheten till trots är den ett lysande exempel på vem Kali Uchis är och vad hon vill. Nu är det hög tid att resten av världen ger henne det.