Pavilion
La Dispute
Roskilde, 4/7 – 2019
Publicerad: 5 juli 2019 av
David Winsnes
”I had a vision of snow”, vrålar Jordan Dreyer i andra delen av inledande Fulton Street samtidigt som hela Roskilde befinner sig ute i regnet på MØ. La Dispute har fem medlemmar, fyra av dem med instrument och en med en mikrofon. De brukar skämta om att de är ett rap-rock-band och när de tumlar runt, fullkomligt invirade i sina böljande hardcorestycken, känns den liknelsen nära till hands. De ser ut som ett uppdaterat nu-metal-band – tänk dig att Limp Bizkit hade dömts till 50 timmars samhällstjänst i form av en poesiklass på universitetet där föreläsaren inte tillåter Fred Dursts keps på lektionerna.
La Dispute ägnar sin timme åt att karaktäristiskt kasta sig från skiva till skiva, från oputsat ös via karriärens start till dynamiska spoken word-inslag, och under hela tiden växlar Dreyer upp och ner i tonläge med en osannolik intensitet. Låtar som nya You Ascendant och deras magnum opus King Park, stunder när amerikanerna vågar leka med och utveckla genrens dramaturgiska format, spelas inte på turnén. I kölvattnet av årets utmärkta Panorama har La Dispute beslutat sig för att packa med en rak käftsmäll med ett par välbehövliga andningspauser. Korsningen av dem båda i himlaklättrande Rhodonite and Grief är en av hela dagens musikaliska höjdpunkter. Jordans skrik klättrar på blåset, publiken börjar klättra på varandra.
-
Det är inte många som samlats under taket den här kvällen, men bandets osvikliga förmåga att ordlöst kommunicera med publiken resulterar i en efterlängtad upplevelse: en stenhård spelning där publiken faktiskt är kollektivt fokuserad. Det puttas för sakens skull på Roskilde, kidsen har upptäckt att mosh pits är tufft i både sociala medier och på huden, men här är saker ovanligt följsamma.
Senare i natten spelar The Body & Full of Hell på samma scen, en sinnesvriden fysisk vägg av våldsamt oljud. Jordan Dreyer uppmanar alla att gå dit innan han själv slänger sig handlöst ut i You and I in Unison. Om The Body iscensätter vansinne i världen och inom oss med ordlösa skrik – ”this is a song about that the earth is a cage” – försöker La Dispute snarare formulera hur vi når dit. Det är inte riktigt lika effektivt att omsätta den komplexiteten i liveformat, men La Dispute bjuder på ett vackert försök.