Redan 1977 sjöng Iggy Pop Lust for Life – när Lana Del Rey gör det fyrtio år senare springer mänskligheten fortfarande i blindo i jakt på både lycka och liv. Har vi nu en Lana Del Rey som plötsligt blivit kär och lycklig? I en intervju med Bon avslöjar drottningen av melankoli att hon är ”under ständig utveckling” och att det leende omslaget är en blinkning till hennes första album.
Musikaliskt finns det många likheter – de cinematiska och harmoniska produktionerna, en hes och nasal stämma och ett par hiphop-beats. Under sitt artistnamn har Lana Del Rey byggt upp ett eget universum och låter sina låttitlar framstå som hashtags på Tumblr – det är med andra ord ingen tillfällighet att vi på albumet möter Cherry, White Mustang, Love och Summer Bummer. Sedan hon introducerade sig med den vintagetvättade videon till Video Games har estetiken, ordvalen och uttrycken varit intakta. Referenserna andas Hollywood-glamour och har mer med 60- och 70-talet än vår egen tid att göra.
Trots att hon bäddar oss i en värld av Dylan, John & Yoko, Kaliforniska vindar, nedcabbade åkturer och evig sol, finns det en tydlig svärta. Glamourens baksida behöver de facto inte skina – snarare tvärtom – den kan utgöra en fasad för verkligheten som långt fler än Hollywood-kändisar kan känna igen sig i.
Med låtar com Change och Coachella – Woodstock in My Mind besjunger hon annat än utopin om den amerikanska drömmen – för första gången blåser politiska vindar in över Lanas ökenlandskap. ”Jag vill vara med och tända en gnista” säger Lana till Bon om den oroliga tid vi just nu lever i.
Lust for Life lyser dock av förändring på fler plan – från att ha gått själv på röda mattan med paparazzifotografernas blixtar i ansiktet, går hon nu hand i hand med andra världsstjärnor som The Weeknd och A$AP Rocky. Den urbana utsmyckningen blir en välbehövlig kontrast och injektion över de 72 minuter som albumet mäter, vilket är lite av det längsta laget även för de mest inbitna fansen.
Sida vid sida med känslobomben Love är det den utsökta Stevie Nicks-duetten Beautiful People Beautiful Problems som lyser starkast på albumet. Med en tidlös kostym, två ikoniska om än säregna röster som gifter sig och de tröstande orden ”we got to try” har lägereldar och ensamma nätter fått ett nytt soundtrack. Lust for Life smäller inte högst i Lana Del Reys diskografi – men det fortsätter suga in oss i ett drömskt universum, åtminstone för stunden.