En röst som fläktar friskt i en normmässigt segt förändrad värld. Le1f, den bäst klädda hiphop-artisten i gamet, har efter flertalet år av att sjuda i undergroundkretsar jobbat sig fram i rampljuset och nu kommit fram med sitt debutalbum. Khalif Diouf, som han egentligen heter, kommer som ett helt koncept. Med låtar som Wut och Boom, och deras matchande videos, har han fångat mångas uppmärksamhet med sin flamboyanta personlighet och unika stil.
Riot Boi är stundtals en kakofoni av allt du normalt inte förväntar dig höra på en inspelning. Du hittar samplingar från vad som påminner om delfinläten, en backande lastbil och en startande turbinmotor i en och samma låt; Rage låter som en snäppet mindre psykotisk version av Death Grips. I Koi, även den ackompanjerad av en fet video, lyser SOPHIE-samarbetet som albumets hitvänligaste låt. Producentens bubblegum bass känns som en självklar fortsättning på Le1fs tidigare material som tangerat en liknande ljudbild.
Le1f må ha ett starkt estetiskt uttryck, men han önskar att uttrycka sig minst lika mycket i sina texter. Varje text bär ett tungt spår av sångarens identitet. Med inspiration från bland andra M.I.A. att framföra sociopolitiska teman problematiserar han ämnen så som förtrycket av mörkhyade kroppar och queerfrågor. I attitydstinna Grace, Alek or Naomi, producerad av Evian Christ, hyllas kvinnor som Grace Jones och Lupita Nyong’o och i Rage slår han emot alla som håller hårt i sina invanda normer.
På Riot Boi finns flera energiska, engagerande spår, men när halva albumet har passerat händer något. Efter ett kortare instrumentalt stycke skiftar musiken karaktär till något mer eftertänksamt, tillbakalutat, R&B-doftande – något vi inte riktigt har hört från Le1f förut. Om detta är en stark sida eller om han borde hålla sig till delfinlätes-rave kan diskuteras – några låtar här känns lätt överflödiga – men lugnet ger mer plats för lyssnaren ta in vad han faktiskt har att säga. Tidigare var det svårt att urskilja de speedade rapsekvenserna i ljudbilden. I melankoliska Change, där han blir uppsluten av Devonté Hynes från Blood Orange och Miss Geri, skapas en av albumets höjdpunkter och kanske dess viktigaste låt som summerar Le1fs budskap.
Riot Boi är ett album av kontraster. Du kommer att möta en Le1f som ratar män på rad och som skryter om hur designers prackar på honom kläder, men det kommer också att föra dig till ett personligare möte med Khalif. En rad från Hi kan dock sammanfatta albumets essens: ”Imma be me, who are you being?”