Lorentz
Bråvalla, 2/7 – 2016

När Lorentz & Sakarias släppte sitt debutalbum blev de oförtjänt driftkuckuer med sin skamlöst känslofyllda electropopiga hiphop-varietet. När de sedan släppte uppföljaren Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser som starkast fick de helt plötsligt axla epitet som ”en generations röst”. Lorentz seglade upp som den starkast lysande stjärnan på den mörka himlen. När han 2012 släppte Kärlekslåtar blev han en supernova.

När han äntrar scenen på Bråvalla var det ett år sedan han stod på en scen senast. Han verkar nästan lite nervös när han möter publikens jubel. Och visst, det är en gigantisk scen, och han har inte riktigt självsäkerhet för att bära upp den, egentligen. Men, det går ändå. Hans enorma popularitet gör att publiken bär upp honom, och framför allt har han en inneboende charm.

Spelningens roligaste ögonblick är när Lorentz får champagne av självaste brorsan, och den skummar upp i hela hans ansikte när han ska dricka den. Men istället för att skratta bort det vet han inte riktigt vart han ska ta vägen, och bestämmer sig för att låtsas som ingenting.

Lorentz har snart ett nytt album klart, men spelningen består i princip bara av gamla låtar, vilket så klart går hem hos publiken. Han säger att det kanske är sista gången han spelar dessa låtar (vilket i och för sig känns tveksamt) vilket gör att spelningen får en karaktär av avskedsspelning istället för introduktion. Det blir absolut ett värdigt avslut. Nästan. Efter att ha rivit av Där dit vinden kommer som näst sista låt där publikresponsen är maximal, avslutar han med den nya singeln Romeo. Under introt ber han om att låten ska pausas efter rundgångsproblem från någon mikrofon, men låten rullar vidare. Det blir underlig stämning redan där, men framför allt slarvade han bort chansen att avsluta med ett utropstecken. Romeo är ingen dålig låt, men fungerar inte alls som avslutare. När han går av säger han ”förlåt”, antagligen menat för strulet i introt, men han hade lika gärna kunna ha menat det för det taffliga avslutet. Det är synd på en spelning som trots några tveksamheter ändå visade att Lorentz är värd all uppmärksamhet han har fått. Än har stjärnan inte slocknat.