LYSSNA: Bianca – ”Guld”

Stockholmsbandet debuterar med en storslagen 90-talsthrowback. 

Som 90-talist själv känns det lite problematiskt innerst inne att beskriva någonting som ”extremt 90-tal”. Om jag skulle utgå ifrån egen empiri skulle ett typiskt 90-talssound vara Markoolio och E-Type. Det är ju rätt svårt som 5-åring att förstå Popsicle och This Perfect Day. Så därför vill jag ursäkta den potentiella revisionismen, men Bianca är extremt 90-tal. På alla de bästa sätten. Gitarrerna måste inte vara stämda till varje mikrocent, så länge det kommer någonting vackert ur dem som skaver i hjärtat. Sången behöver inte vara perfekt, men den måste gå att yla med till längst fram vid scenkanten med tårar rinnande längs kinderna. Två kriterier som Bianca bockar av redan på debutsingeln Guld.

Det är som om Kent hade älskat Sunny Day Real Estate i stället för britpop. Refrängerna är av amerikansk proportion – underbart bombastiska och fylliga, men samtidigt finns det skandinaviska och det bräckliga intakt. Framför allt visar Bianca på att de lyckas balansera både indie, emo och nostalgi på en och samma gång, på enbart en singel. Om Guld kan förverkliga ett 90-talssound så pass väl så kommer det bli fruktansvärt spännande att se vad Biancas framtida material kan göra för avtryck på kommande dagar.