LYSSNA: Idles – ”Colossus”

Fortsätter att behålla titeln som Storbritanniens mest lovande punkband.

Förra året blev vi totalt golvade av Idles. De smög sig in i våra liv på Roskilde och gjorde ett av festivalens absolut bästa set, de trollband oss att kröna den färgsprakande punkurladdningen 1049 Gotho till en av 2017:s bästa låtar och knöt ihop säcken med att släppa ett precis lika golvande debutalbum. Nu vägrar adrenalinbritterna släppa taget och fortsätter att mata ut låtar som kommer att sätta klorna i hela världen under 2018. Med sitt mastodontartade intro känns Colossus som en ständigt pressande ångvält mot tinningen, där Joe Talbots texter tynger som allra mest. Hans hat mot den värld som hånat hela livet sticker som nålar i hjärtat, och för varje ord kulminerar ilskan fram till bristningsgränsen:

”I was done in on the weekend / The weekend lasted twenty years / The world’s best bulimic bartend / Tender, violent and queer / […] / They laugh at me when I run / I waste away for fun / I am my father’s son / His shadow weighs a tonne”

Till slut kommer tumult, förstörelse och emotionell upplösning i det aggressiva och blytunga explosionen. Det snuddar nästan på nivåer av Convergeskt kaos, tills det följs av en lång tystnad. Plötsligt är det som att skivan vänts, tillsammans med låtens nedstämda humör, och en minut av euforisk punk dansar bort allt det svarta. ”I’m like Stone Cold Steve Austin / I put homophobes in coffins / I’m on my best behavior / Like Jesus Christ our savior”, sjunger Talbot med självförtroendet i högsta hugg och känns starkare än någonsin förr. Colossus har lärt oss att världen kan inte krossa honom, och att ingenting kommer någonsin att stoppa Idles.