Mwuana
Roskilde, 27/6 – 2016

Det är en inte alltför tacksam uppgift att spela måndagen kl. 18 på Roskildefestivalen. Publiken håller sig i mångt och mycket till campingfesterna då festivalen dundrar igång på riktigt först om två dagar. När Mwuana kliver upp på Countdown så är han väl medveten om detta. Han påpekar ödmjukt hur pass förvånad han är över uppslutningen och berättar om gamla minnen från när han besökte festivalen med sin pappa. Till en början ligger en överhängande oro av att historierna blir spelningens mest spännande segment.

Mwuana satte en ny svensk standard för kombinationen kvantitet och kvalité under 2015. Med tre olika projekt titulerade efter dess producentval nådde han en bred publikmassa samt flertalet prisnomineringar. Han beskriver sig själv som ”en undsättning för svensk hiphop i total egocentrism” och räknas med sina råa och ärliga texter som en av Sveriges främsta rappare idag. Receptet på framgångarna beskrivs kanske allra bäst genom den stora ingrediensen av melodikännedom och artistens magnifika sätt att behandla olika rapflows. Oavsett val av beat kan Mwuana hitta ett sätt att göra produktionen till sin egen, vare sig han behöver spotta bars eller sjunga. Ger du honom något hårt, ger han dig Parranoia. Ger du honom något vibbigt, skapar han Toppen. Men Mwuana har inga planer på att bli bekväm ännu. Spelningens första del präglas av att han vill introducera publiken för kommande släpp. Han spelar upp låt efter låt som förhoppningsvis ska släppas inom kort – den ena mjukare och mer melodisk än den andra. De nya låtarna rymmer allt från dancehall-influenser till mer poppiga varianter, samtliga gediget präglat av ett 90-tal. Mwuana verkar lida av ett ständigt begär att hela tiden överraska såväl sig själv som lyssnare i sina musikaliska beslut – en egenskap som gör honom till en av de mest spännande svenska akter vi har.

Men kombinationen av nya okända låtar, en svårflörtad publik – som rymde artistsällskap i form av såväl Rebecca & Fiona som Panda Da Panda – tillsammans med att Mwuanas röst inte var på topp, skapade en känsla av en något sömnig showcase-spelning där ny musik skulle presenteras. Men efter halva spelningen händer något. I takt med att Mwuana skruvar upp sin energi några nivåer vaknar publiken. Hitlåtar som nämnda Toppen och Natural Born Killers får den danska publiken att dansa in festivalen ordentligt och Mwuana visar vilken förmåga han besitter när han väl vill. Trots en otacksam Roskilde-debut lyckas han skapa en bra fest för en publik som rymmer bra mycket mer än enbart svenska fans.