Orange
Nas
Roskilde, 29/6 – 2017
Publicerad: 30 juni 2017 av
Magnus Olsson
På senare år har Roskilde skämt bort oss med ett hiphop-program bortom det mesta, och fansen har vallfärdat därefter. I princip varenda hiphop-spelning är fullsmockad här. När festivalen avtäckte affischen för årets upplaga fanns det dock ett tomhål av kalibern hiphoppare i tungviktsklassen. En Bryson Tiller är inte en Kendrick och The Weeknd är mer pop än R&B numera. En dryg månad senare kom ytterligare en liten gottepåse serverande the king of Queens – precis en sådan bokning som skulle få danskarna att gå amok. Att han dessutom fått äran att avsluta torsdagen på festivalens stora scen, vittnar både om hans storhet och festivalens mål om att skapa ”en god fest”.
Framför Orange värms frusna och blöta kroppar till många av hans jazz-influerade arrangemang, men Nas är införstådd på sin uppgift, det här handlar inte om finlir, i första hand är det fest. N.Y. State of Mind och The World Is Yours fungerar som startkablar för publiken, som i sann hiphop-anda låter sina armar gunga majestätiskt mot skyn. Att Nas tillhör eran som slog igenom före milleniumskiftet vittnar inte minst kvällens setlist om och det är förstås inte till någons förtret. Han gjorde sitt livs album på första försöket – Illmatic är och kommer alltid förbli det som är Nas.
-
Stundtals ger han även besökarna en historielektion när han för den digitaliserade generationen berättar om kasettband, namedroppar kultakten Public Enemy och ger bortgångna rapparen Prodigy från Mobb Deep en hyllning. Men det främsta beviset på att Nas tillhör den äldre skolan är hans backdrop – där snurrar hans logga runt med samma effekter som en skärmsläckare från Windows 94.
Mitt i ett snyggt groove lägger Nas in Street Dreams, en låt han byggt upp av Eurythmics odödliga klassiker Sweet Dreams (Are Made Of This) för att höja pulsen ytterligare. Effekten blir snarare brölig fylla än ytterligare en festinjektion. Det saknas lite tryck i rören och volymen för att den annars så alarmerande och smittsamma refrängen ska kunna sluka ett halvdränkt Roskilde. Nas må vara the king of Queens, men än sitter han inte överst på Roskildes järntron. Med det sagt, han levde upp till orden tungviktare och ”god fest”.
-
