Neurosis
Roskilde, 1/7 – 2017

Neurosis själva tyckte tydligen inte att spelningen på Roskilde var bland deras bättre, om man ska tro arrangörerna av deras Stockholmsspelning i går. Och för all del – efter att Slowdive någon timme tidigare kallat tillbaka solljuset till festivalområdet med klassikern When the Sun Hits (coincidence?) är det inte direkt som att besökarna flockas till det leriga och dunkla tältet för att höra Neurosis väderbitna introspektiva metal. Stämningen är lite gles och märklig, men utöver speltiden finns inte mycket för gruppen att vara självkritiska över. Steve von Till verkar visserligen ha något problem med sitt gitarrljud, men vad det är mer specifikt förblir ett mysterium för åskådarna – Neurosis skulle enkelt vinna en tävling om bäst ljudkvalitet på årets festival.

Spelningen är märkt med Roskildes ”high energy”-varning för intensiva konserter, men riktigt så livat blir det inte. Neurosis ligger betydligt närmare den mer vuxna raffinerade grenen metal med tydligt släktskap till exempelvis Sunn O))), Earth och Swans – det finns en anledning till att Michael Gira övervägde att rekrytera Neurosis som sitt backing-band under sina soloartistdagar, och inte, låt säga, Metallica. Det blir helt enkelt mer stå-och-blunda-stämning än moshpits, även om det finns utrymme att långsamt och metodiskt headbanga till de mer intensiva partierna.

Musiken låter lika karvad ur sten som alltid, och fokus ligger på deras senaste, underskattade album Fires Within Fires (underskattat även av undertecknad när det begav sig). Riffen i A Shadow Memory känns som lite som att få magma slungad i ansiktet, samma sak med Bending Light. Allra bäst låter At the End of the Road från Given to the Rising, där musiken börjar som en hotfull atmosfärisk närvaro och slutar i den musikaliska motsvarigheten till att böja stål med sina bara händer. Neurosis är mästare på att hålla intensiteten uppe även i musikstycken med lågt tempo.

När de sista tonerna av The Doorway klingar av har de som varit villiga att offra lite solljus sett en av dagens bästa spelningar. Kanske finns det bättre sammanhang för bandet att uppträda i, kanske är stämningen något sval – men att metalvärldens kanske bästa liveband står på scenen går inte att tvivla på.