Parquet Courts
Roskilde, 4/7 – 2019

Parquet Courts känner sig denna eftermiddag manade att spela USA:s nationalsång för oss, amerikanare som de ju är. Aldrig har väl gitarrer uttryckt så mycket ironi som när bandet kvider fram The Star-Spangled Banner, som vore den ett döende djur, genom sina gitarrpedaler.

Efter introt serverar de sin dansanta punkrock rakt upp och ner, och ett band som Parquet Courts kan gott skippa specialeffekter och projektioner. Temposkiftena och den hysteriska sången är berusande – i främre delen av tältet studsar nästan alla omkring i glad hoppa-upp-och-ner-dans. Det är under låtar som Total Football och Almost Had to Start a Fight/In and Out of Patience, när bandets tempo och aggression är uppskruvad så långt det bara går, som stämningen i Avalon-tältet är bäst. Det krävs inte många slag på cowbellen innan bandet har publiken virad runt sitt lillfinger under Wide Awake.

Kanske är det för att bandet spelar på festivalens (hittills) vädermässigt bedrövligaste dag, men de låtar och låtpartier som bygger på samma släpande, utdragna gitarrljud som ljöd under nationalsången, drar ner stämningen från punkig glädjeexplosion till “trevligt”, trots det hyperironiska anslaget. Det är en märklig övergång att uppleva. De lugna låtarna som baseras mer på gitarrtexturer än dans blir tyvärr som långa pauser mellan spelningens minnesvärda ögonblick, och bandet borde kanske avfyrat sina hetsiga nummer oftare. Trallvänliga Before the Water Gets Too High är ändå en höjdpunkt bland den här typen av material.

Sammantaget är spelningen ändå en av ljuspunkterna under de grå molnen på Roskilde i dag, och särskilt avslutande Light Up Gold II som bara lyfter och lyfter och fortsätter lyfta tills hela tältet dansar, eller i alla fall nickar på huvudet. Då blir det tydligt att Parquet Courts skräniga och kaxiga postpunk gör sig allra bäst när den har ett vackert, känslosamt anslag som balanserar ut ironin. Och live, såklart.