Apollo
Playboi Carti
Roskilde, 1/7 – 2017
Publicerad: 3 juli 2017 av
Amel Suljevic
Strax efter att legendariske Ice Cube rappat färdigt på Roskildefestivalens största scen inväntas nästkommande hiphop-akt. Trots att de bägge ”på pappret” representerar samma genre så känns det som flera världar mellan dem. Framför Apolloscenen finner man, om jag får gissa, snarare en publik som har hängt kvar efter Cashmere Cats tidigare spelning på samma scen, än de som kommit straight outta Orange.
Under en hiphop-tid som kanske är mer polariserad än någonsin representerar Ice Cube det ena spektrat – old school, story tellin’ och ”det var bättre förr”. På andra sidan har vi mumble rap-ligan i form av rappare som Lil Uzi Vert och Playboi Carti. Även om det alltid har funnit skillnader i synen på genren beroende på vilken generation du pratar om (eller med) så känns 2017 som året då de kulturella krockarna mellan dem avlöst varandra mer än någonsin.
Playboi Carti kommer till Roskilde som ersättare för just Lil Uzi Vert. Man får ge festivalen rikligt med beröm för att, på så kort tid, lyckas ge den trap-hungriga publiken en så fullgod ersättare. Med sommarhiten Magnolia i ryggen kan han i lugn och ro kliva ut till en förväntansfull publik. Vad han dock kanske inte hade förväntat sig var att det skulle stå en DJ (som inte var hans egna) och dunka ut låten tio minuter innan han skulle äntra scenen. Glädje blandat med förvånade bittra blickar utbyttes i publikhavet.
-
När Atlanta-sonen, stilfullt tio minuter sen, intar scenen går det fort innan Apollo förvandlas till en enda stor trapfest. Trots detta verkar det i dagsläget råda en konstig besatthet av moshpits hos många rappare – magnifika Location är inte en låt som behöver tröttsamma uppmaningar om den ”största moshpiten någonsin”. Carti har en smittsam energi som, genom låtar som Fetti och wokeuplikethis*, självmant förvandlar honom till den rappande punkstjärna han vill vara. Black Flag-loggan på t-shirten känns inte särskilt malplacerad med tanke på den intensitet som finns hos publiken.
Det självbetitlade albumet från i år skapar, tillsammans med enstaka äldre låtar och diverse A$AP Mob-samarbeten, en imponerande spelning med en publik som lyckas hålla den aggressiva stämningen uppe ett bra tag. Men när Magnolia, för tredje gången på en timme, dundrar ut över Roskilde avtar stämningen till slut. Trots detta lämnar man Apolloscenen med en tydlig känsla av att Playboi Carti, inom loppet av ett år, gått från en lovande rappare till en artist vars popularitet fortsättningsvis bara kommer öka.
-
