Riga Tiger: ”Vi är fast beslutna om att det ska bli jävligt bra”

Den fråga som jag varit mest ivrig kring att fråga är om det briljanta omslaget. Är varje detalj stagead eller var det en helt vanlig hemmafest där alla fick vara som de var? Ni har ju bevisligen hållit på ett tag, med tanke på den tomma Campari-flaskan. 

Hjalmar: Det är minutiöst planerat.

Nils: Inte så att det var planerat i förväg, men när vi väl var där. En grej jag tror vi tänkte på med omslaget var att vi ville få det att se ut som en spontan bild. Vi ansträngde oss väldigt mycket för att alla skulle ha kul, men det fick bli som det blev. Vi gjorde det på kanske en timma.

Det är ju väldigt imponerande ändå.

Nils: Vi har sagt att den är lite som en renässansmålning, i och med att det är så mycket som händer. Men den går lite i linje med den estetik som vi har hållit med ett tag. Det är ganska medvetet, med den här realism-tagningen vi har. Den ser ju ut som att det skulle kunna hända på riktigt, typ att vi äter mat och spelar Nintendo.

Apropå det här med “realismpop”, hur kom ni på det? Jag hade aldrig hört talas om den genren innan jag hörde er, så jag tänker påstå att det är ni själva som har myntat det. 

Nils: Det tycker jag vi kan köra på, för det har inte vi heller. Jag minns inte riktigt hur vi kom på det.

Hjalmar: Det började väl mer som ett skämt? Som typ har spårat ur.

Nils: Helt ärligt så tror jag bara att det var någonting vi sade, så var det någon som plockade upp det och började använda det för att beskriva oss. Typ alla som intervjuade eller skrev om oss efter det.

Hjalmar: Ja, det är mest journalister som pratar om det.

Nils: Också för att det är en rätt precis beskrivning av oss och vad vår musik handlar om. Texterna innehåller ju allt det här med stora teman som kärlek och vänskap, men det som kanske ramar in det är att man inte har en stor, glorifierad tagning på det. Man försöker vara ärlig och återge livet odramatiskt. Jag försöker jobba på det, och vad det innebär. På den här skivan skrev jag till exempel min första låt till Riga Tiger.

Och vilken var det? 

Nils: Jonatan och jag. Jag kom med en väldigt grov skiss, så gjorde vi klart den ihop. Så jag har försökt tänka på det medvetet att hålla texten så nykter som möjligt och inte smeta ner den med massa metaforer.

Ja, i den här genrebeskrivningen “realismpop” så tänker man ju per automatik att alla era texter är självbiografiska. Är det så? Har du suttit och rökt pipa med Jonatan i gräset, till exempel? 

Nils: Ja, just den låten är väldigt självbiografisk.

Att kiss luktar kalaspuffar och allt sånt med?

Nils: Det har nog talats om att det luktar kalaspuffar någon gång, ja. Men det har nog många tänkt på, hoppas jag. Jag vet inte om det är normalt?

Men apropå Jonatan och jag, ni har sagt i tidigare intervjuer att ni köpte en väldigt dyr synt inför skivan. Är det den dyra synten som hörs där och på Sluta vara vänner till exempel?

Hjalmar: Det är det!

Nils: Vi har ju kallat den här skivan för “syntskivan”. Det är ju inte överdrivet mycket synt, men i alla fall en variation mot första skivan. Men ja, den synten har varit med mycket. Jag kan inte säga så mycket om den. Vad är din recension, Hjalmar?

Hjalmar: Av synten? Jag gillar den. Men den håller på att falla sönder underifrån. Så vi får se om den överlever.

Nils: Det visste jag inte. Det är väl oroväckande. Alla våra besparingar…

Hjalmar: Nej, men den är jättebra.

Tror ni att ni kommer bli mer av ett syntband i framtiden?

Båda säger nej. 

Nils: Grejen är väl att vi ska kunna spela det live. Det har vi väl insett med många av de låtarna vi har gjort till den här skivan, att så som vår livekonstellation ser ut nu kan vi inte det. Så det beror väl på om vi ändrar i den.

Hjalmar: Men du är ju också keyboardist!

Nils: Nja, jag skulle kanske kunna.

Men lite motvilligt?

Nils: Det krävs bara mycket övning. [skrattar] Men om vi fortsätter skriva sådana här låtar kanske jag kan tänka mig det. Vi får se! Jag tycker ju om riktningen det går åt. Vi kommer ju inte göra en till utstuderad gitarrplatta tror jag.

Hjalmar: Framför allt inte så som det känns med Anton. Han sitter och proddar mycket i datorn. Jag skulle kunna tänka mig att vi gör någon dansant EDM-låt.

Nils: Man vet aldrig med Anton. Det ska bli spännande. Men det ska bli skönt att släppa den här plattan och fortsätta framåt.

Ja, vad har ni för planer framöver nu?

Nils: Jag tror inte vi har haft så många mål egentligen. Från början var det mest kul att få släppa ett album och trycka upp det på vinyl, men det gjorde vi redan på första skivan. Grejen är väl att många av oss har spelat ihop så länge, i över tio år, så det är ju ett sätt att umgås. Så det är ett mål i sig. Det har aldrig varit så att vi skulle lägga ner om vi inte når ett mål – Riga Tiger behöver nödvändigtvis inte så mycket framgång för att överleva.

Hjalmar: Nej, jag tror inte vi har så många mål förutom att göra det vi gör. Fortsätta göra musik och släppa det.

Hur känns det inför releasespelningarna? Det är ju inte jättelångt kvar nu. 

Nils: Det känns jättebra! Jag pratade precis med Karl [Nordlund, bas] och sade att vi måste repa. Vi repade typ en vecka i somras, för det är svårt när Anton bor i Stockholm och alla har olika saker för sig. Men vi är fast beslutna om att det ska bli jävligt bra. Och det blir det typ alltid. Det ska bli kul att köra de nya låtarna.

Har ni kört någon av dem tidigare? 

Nils: Fucking Åmål har vi kört väldigt länge. Den började vi spela live så fort vi hade skrivit den.

Hjalmar: Hur kommer det sig var ju typ den första låten vi någonsin spelade. Den fick en kraftig uppfräschning. Innan tyckte nog vi alla att den var ganska dålig.

Nils: Men den hade någonting. Behövde lite renovering bara. När vi gjorde setlists till spelningarna så kände vi att… Fan, nu har vi så mycket att välja på. Man får lätt ihop en timme och det behöver inte vara någon utfyllnad.