Festivalreportage
Roskilde – bakom kulisserna
Publicerad: 30 juni 2018 av
Hugo Gerlach
Förutom all musik och konst är även området en viktig del av festivalupplevelsen – det är trots allt ute på campingen som besökarna spenderar majoriteten av sin tid. Att ta sig tvärs över campingen tar alltid längre tid än planerat, då det alltid verkar hända något som är värt att stanna till vid. Här går vi på djupet kring Roskildes organisation och område. Vi besöker Roskilde en blåsig vårdag i april. Det är inte lika stimmigt vid stationen, inga pop-up-kebabställen som dundrar plastig eurohouse. Bussen som tar oss ut till området är i princip tom. Platsen ser så främmande ut att vi först inte riktigt hittar rätt, men bodarna som annars utgör backstageområde och matställen ger viss igenkänningskänsla. Vi går längs staketet och spanar en stund innan vi pressar oss under en halvstängd grind och smyger in. Det känns lite spännande och förbjudet – inte för att någon hade brytt sig. Gräsmattorna – slätterna – på området ligger i princip helt öde.
Festivalens kommunikatör Martin Hjorth Frederiksen svarar på några frågor om denna anonyma gräsplätt, som kommer transformeras till norra Europas festligaste och gladaste plats.
Hur stort är området i år och hur lång tid tar det att bygga upp?
– Området ändrar sig en smula varje år, men det är ungefär samma storlek som vanligt. Festivalen täcker över 2,5 miljoner kvadratmeter. Det är detsamma som 350 fotbollsplaner som vi bygger upp på tre veckor. Det är först efter att Roskilde Dyrskue (djurutställning, reds. anm.) tagit slut som vi kan börja bygga på riktigt, vilket är den 10 juni i år.
Kan du berätta lite om årets nyheter på campingområdet?
– På West flyttar Rising-området något norrut, samt GAME-aktiviteterna flyttar till East. Så det innebär att fortfarande blir skate och feta fester på West, men basket, fotboll, volleyboll och andra sporter flyttar till East. Något annat är att våra Special Camping-områden, som blir öppna för alla, är “clean” i år. Så extra fokus på att göra området så fint och vackert som möjligt.
The Naked Run och skateboard-tävlingarna är några klassiska campingaktiviteter, har du något insidertips på vad mer man inte får missa?
– Fotbollsmatchen mellan polisen och fristaden Christiania i Köpenhamn är alltid en klassiker. Vill man orientera sig på campingen är det en god idé att följa Camp of the Year, som hittar de bästa campsen och de häftigaste festerna.
Vi närmar oss Dream City – området där de mest flippade campsen huserar, där du får ansöka om plats flera månader i förväg med konceptidé och planering. Här synsde första tecknen om att här arrangeras en festival. Det ligger ett par Tuborg-burkar nedtrampade i gräset, samt ett backstagepass daterat 2015. För något år sedan hölls ett DJ-set som hyllade Daft Punks ikoniska “Alive”-turnéer. De lockade så mycket folk att det knappt gick att röra sig.
Dream City – vilka är några av de bästa idéerna ni sett under åren och vad kan vi vänta oss i år?
– En av mina egna favoriter är helt klart “Posthuset”. Jag vet inte hur de organiserar det, men de levererar alltid de mest tokiga meddelanden som folk vill skicka till andra besökare på festivalen. Det er vildt! Men Camp Marius (som inspireras av Köpenhamns Zoo) och Kamp Sten (med Jurassic Park-referenser) är två klassiker på festivalen. Förutom ett episkt vattenkrig och världsrekordsförsök i att “spoona” så är Dream City generellt bara ett område som definieras av ren kärlek och stort engagemang.
-
År 2007 är ökänt för hur mycket regn det kom under festivalen, och även förra året var stora delar av campingen en vattenpöl. Har ni mer “flis” i år eller är det bäst att packa ner gummibåten?
– Jag minns 2007, och lyckligtvis har det aldrig varit så utmanande sedan dess. Man borde alltid packa ner de viktigaste gummiprodukterna (stövlar, luftmadrass och kondomer) till en festival, men vi kommer vara förbereda från vårat håll också. Annars anordnar vi kollektiv soldans med alla Rumours-läsare!
Hur många Tuborg dricks det egentligen under festivalen?
– Vi säljer cirka en miljon liter öl i barerna. Sedan tillkommer all den öl som folket har med sig på campingen, så det blir många Tuborg! Lite mindre vin går det åt, cirka 30 000 liter ekologiskt säljer vi. Men givetvis behöver man kaffe också
– 645 500 koppar gick det åt förra året. Något för Agent Cooper!
Förutom all dryck är också maten central på festivalen. Drygt 80 olika matställen finns på området, med allt från dansk röd pølse till insektsburgare komplett med kackerlacks-drinkar. Gringo Bar är en klassisk Festivalrykten-spot: deras enorma nachotallrikar och sliskiga Strawberry Daiquiris gör att det är lätt att bli kvar alldeles för länge. I linje med festivalens miljötänk var 90% av den sålda maten ekologisk under 2017. Vi ber Martin om hans egna mattips.
– Jag själv hänger mycket vid vår Food Court, som ligger vid intima Gloria-scenen och vår Art Zone. Där hittar man fantastisk mat från hela världen. Jag vill lyfta fram Kiin Kiin, vars restaurang i Köpenhamn var världens första thai-restaurang med Michelin-stjärna! Sedan finns det också fler veganska alternativ i år.
Sedan 1971 drivs Roskildefestivalen som en ideell organisation, där all vinst doneras till välgörenhet, sociala och kulturella projekt. Sedan dess har över 430 miljoner svenska kronor delats ut. Besökarna får också rösta vart delar av pengarna ska gå.
Ni är en av de få riktigt stora festivalerna som donerar all vinst till välgörenhet, vart kommer pengarna gå i år?
– Det är faktiskt våran “reason to be”. Tack vare våra fantastiska besökare och volontärer har vi haft ett sunt överskott i många år, som sedan doneras till både sociala och kulturella organisationer. På den sociala fronten har vi bland annat donerat till mer välkända namn som Amnesty och Läkare Utan Gränser, men också mer lokala projekt som Sex & Samfund, Kompis Sverige och Human Rights Watch Sweden. Men vi försöker också att stötta exempelvis nischkultur och nya talanger. Vi har donerat till små skivbutiker, konsertlokaler och musikkollektiv – t.ex. Regelbau från Århus som är några av Nordeuropas mest intressanta elektroniska musiker i nuläget. Vi kommer att fortsätta att stötta jämställdhetsinitiativ, där vi tidigare donerat till Keychain, European Women in Music och Girls Are Awesome.
Ni har tidigare år samlat in tält från festivalen och donerat dem åt behövande, hur ser miljötänket ut i år?
– Det är en myt på festivalen att om man lämnar kvar sitt tält så skänks det vidare. Det händer, men är mycket ovanligt. I så fall spenderar vi många miljoner på att städa ur dem varje år, pengar vi annars hade kunnat lägga på donationer. Det absolut viktigaste är att ändra denna uppfattning, så folk tar med sina saker hem! Vi har många olika initiativ, men något av det viktigaste är att få igenom denna kulturella förändring.
En sista fråga: har du något favoritminne från Roskildes camping?
– Haha oh yes! År 2006 går jag trött och glad runt på campingen med en vän, då vi plötsligt ser en stor grupp människor under ett stort tält. Det är säkert 200 personer och alla dansar som galningar till Ace of Base. Det är för många för att ha rest dit gemensamt, så det måste vara en spontan gemenskap.Flera gånger slutar musiken, folk jublar och skriker efter mer och så kör de igång All That She Wants. Vi stannar rätt länge och det verkar vara den bästa festen. Människor är sociala varelser, och de här konstiga spontana sammankomsterna är en vacker bekräftelse på att vi fortfarande kan samlas över landsgränser, ursprung och religiös tro. Sen så kan man alltid välja en annan musik, när man är trött på Ace of Base.
-
