Roskildebesökarna berättar vad ”orange feeling” betyder för dem

Vi tog en liten intervjurunda.

Roskildefestivalen 2015 är nu över, efter åtta dagar av festligheter och kärlek har besökarna nu återgått till sina vanliga liv. Under festivalen har vi täckt en hel mängd spelningar – allt från de mer intima spelningarna som Ought och Perfume Genius, till de enorma som Kendrick Lamar och Disclosure. Sedan festivalens start 1971 har den vuxit och blivit i särklass Nordens absolut största festival, med 100 000 sålda biljetter till årets festival och drygt 30 000 volontärer uppnår Roskildefestivalen något helt unikt. Besökarna talar ofta om något de kallar orange feeling, döpt efter festivalens största scen Orange.

När vi besökte årets festival passade även på att prata lite med festivalbesökarna och om deras upplevelse på årets festival, och vad som får dem att åka till just Roskilde.

Vi har pratat med fyra festivalbesökare och ställt följande frågor:

1. Vad har du sett, och vad planerar du att se under festivalen?

2. Vad är din relation till Roskilde?

3. Hur tycker du Roskilde skiljer sig åt från andra festivaler – vad skapar den omtalade orange feeling?

Anna, 24 år, Köpenhamn

1. Ingen aning om jag ska vara ärlig, vanligtvis har jag en hel lista med alla band jag vill se. Det här året har jag valt att åka bara för att hänga, sedan njuta av det jag stöter på.

2. Jag avskydde Roskilde förut, jag var här för första gången 2008 och året därpå, och jag tyckte inte det var något speciellt alls och att det var alldeles för mycket människor här. Nu, många år senare, så har mina vänner lyckats övertala mig att följa med igen och nu är jag frälst.

3. Jag är nu ’back to basic’, jag kan slappna av och inte tänka på smink. Allt här handlar om att ha roligt och träffa nya människor. För en vecka släpper alla allting bara för vara i stunden, tillsammans, här på Roskilde.

Johannes, 27 år, Köpenhamn

1. Jag letar alltid efter något mer personligt, gärna något jag inte hört eller sett förut. Till exempel afrobeat, som det finns mycket av på årets festival – man känner sig fri när man lyssnar på det. Jag ska glida över och se The Gaslamp Killer Experience om en stund.

2. Den har pågått i åtta år, och kärleken växer för varje år, det är tufft men värt det. I år åkte jag med 30 grabbar, varav 17 har långt hår – det är som ett enda stort love train.

3. Därför när människor kommer in på campingen eller på festivalen, accepterar alla att det inte finns några regler utöver respekt. På grund av att man ger människor känslan av frihet, och att respektera varandra, så tillsammans skapar vi denna unika unisona stämning.

Victoria, 17 år, Roskilde

1. Jag såg Mastodon, mycket har varit ganska blandat, sen ska jag se Lamb of God i kväll och nog Paul McCartney i morgon.

2. Det är min första gång jag är här. Jag har åkt hit med mina klasskompisar och vi är sex personer som alla delar ett litet tält, men det funkar bra ändå.

3. Jag tror det är känslan man får, man kommer hit med sina vänner och träffar nya vänner. Det är som en semester – man kan dricka öl, ha roligt och inte bry sig. Det är nästan lite laglöshet som råder här.

Benjamin, 25 år, Århus

1. Jag har sett Mastodon, men missade tyvärr Die Antwoord under gårdagen som jag gärna hade sett. Jag såg även Songhoy Blues som var bra, jag har sett ganska mycket men inget jag kommer på just nu bortom det jag precis nämnt.

2. Min pappa har varit här i 30 år och det är mitt sjätte år. Det går i familjen lite, min bror har varit här i tio år.

3. Det är människorna, de bryr sig inte. På ett bra sätt, de bara är. Man bor som skit i en vecka, det går inte att bry sig om allt. Det är även en bra känsla mellan besökarna, de är trevligare mot varandra här än i ’vanliga livet’.