Shxcxchcxsh
Sónar Stockholm, 14/2 – 2015

Kanske ligger det stora felet egentligen inte hos Shxcxchcxsh, och inte heller hos publiken: det blir bara fel, och sånt är livet, ibland så händer hemska saker utan att det finns någon att hålla tills svars. En dålig matching mellan artist och publik, en usel dejt såhär på alla hjärtans dag. Längst fram vid staketet står ett fåtal technoentusiaster i hoodies och rör sig med inlevelse till det konstanta beatet som strömmar från högtalarna. På scenen står två personer med någon slags handdukar på huvudet och kollar på en dator. Resterande publik står glest i den lite väl upplysta lokalen och pratar med varandra över en plastmugg med öl eller två. Ridå.

Men, om vi ändå ska prata lite om tillkortakommanden så har jag ett antal synpunkter. Ingen duo har väl någonsin varit i större behov av någon slags scenshow eller bakgrundsprojektion. Shxcxchcxsh kunde lika gärna ha satt på en skiva och gått av scenen. Åtminstone skulle det väl gått att fixa en passande ljussättning med de till buds stående medlen: lokalen borde varit helt nedsläckt, inte haft en belysning som påminner om en dimmerlampa i någons kök.

Missförstå mig inte, jag tror absolut att Shxcxchcxsh modulerar ljuden och fixar en hel del subtila förändringar i soundet där de står, även om dessa förändringar nog är föga intressanta om du inte är ljudtekniker eller producent. Och spelningen är inte helt utan ljusglimtar, då och gå intensifieras beatet på ett snyggt sätt och de element som gör albumet Linear S Decoded bra framträder i all sin kraft, när basen ackompanjeras med knastrande oljud och märkliga lofi-samplingar. Tyvärr så förpassas oftast dessa intressanta aspekter av duons produktion till ett väldigt litet utrymme i det översta diskantregistret.

Kanske är det som sagt den dåliga stämningen som tynger ner spelningen och får mig att se den i ett ofördelaktigt ljus. Det är ändå svårt för att mig att med gott samvete påstå att det var särskilt roande att se Shxcxchcxsh spela live denna gång.