Hon kan dra oändliga mängder rader om sina guldkedjor eller guldsmycken, men det finaste av allt guld som Silvana Imam äger är sitt eget hjärta. Till ytan kanske hon bara avger en aura av champagne och hybris, men bland alla egoladdade kommentarer om vilken legend hon är finns det alltid motsvarande mängd kärlek till alla som står henne nära. Hon tvekar aldrig en sekund på att dyrka flickvännen Beatrice Eli, som hon inte bara dedikerat ett par spår till, men som hon tydligt älskar tusenfaldigt mer än sig själv. Hon refererar gärna till idoler, både musikaliska som M.I.A. och Kurt Cobain eller feministiska ledstjärnor i form av Valerie Solanas eller Gudrun Schyman – men det som genomsyrar hennes material ända sedan dag ett är hur mycket hon uppskattar sina fans.
Och ändå finns det nog med kärlek kvar att skänka under Naturkraft. Hon låter sina föräldrar ta plats med varsina texter på litauiska respektive arabiska på Lietuva och Talal, hennes syster och systerdotter blir överösta med kärleksfulla rader under Simone och det eminenta kollektivet Respect My Hustle får en gigantisk mängd värme – att kalla albumet för personligt är en enorm underdrift. Till en början är det så mycket familjeträd och relationer att hela skivan kan kännas spretig och konstigt organiserad vid de första genomlyssningarna. Sedan trillar polletten ned. Naturkraft är en inblick i alla aspekter av Silvanas liv – och vems liv är inte kaotiskt eller oförutsägbart? Det är vid den insikten som albumet får ett gjutet flöde och samtliga spår lever i symbios med varandra.
Även om det värmer att höra Silvanas rader om alla hon älskar är det hennes välförtjänta hybris som alltid reflekterar hennes bästa sidor. I•M•A•M pt. 2 och Storm med tillhörande aggressiv produktion av världsklass river pulserande köttsår i ansiktet, där hon under den förstnämnda låten är precis så älskvärt kaxig som vanligt. Hon tar dessutom sin explicita lyrik ett steg närmre erotiknoveller under Ta av dig och med tillhörande porrbeat i bakgrunden blir det inte på något sätt otydligt vad hon känner: ”Din fitta gör mig religiös / Som du tittar och jag sprängs nu / Tror jag driver, jag är seriös / Dina läppar, du är så skön”. Alla dessa sidor av henne tillsammans med det ordentliga första spåret Hon va om sina föräldrars invandring, sin egen uppväxt i Sverige och USA varvat med kampen för att bli den rapikon hon är idag bevisar hur mångfacetterad hon är och varför hon förtjänar den kärlek hon får.
Den glimrande juvelen på denna redan glänsande krona är några av de gästframträdanden som dyker upp under Naturkraft där Cherries och Erik Lundins insatser glittrar allra starkast. Kontrasten mellan Silvanas uppercutverser och Cherries refräng under Varma gator gifter sig lika vackert som natt och dag medan Lundin levererar eldiga rader i lite mer än två minuter under Sett henne. Egenskapen att kunna gästa mer än en halv låt är en konst som de flesta inte kan bemästra, utan som ofta känns urvattnat och borttramsat när det väl görs, men varje ord som han spottar är som små vitala penseldrag i ett större mästerverk.
EP-formatet som hon tidigare bemästrat kändes som ett perfekt mått för henne – lagom kort och lagom koncist, men ett fullängdsalbum visar upp en mer rättvis och sanningsenlig sida där hon får rum att ventilera personliga och intima berättelser. Om det inte redan var tydligt att hon är stjärnan som Sverige behöver under När du ser mig • Se dig och Jag dör för dig kommer den insikten som en laddad knytnäve under Naturkraft. Albumet är bäst beskrivet av Silvana själv under I•M•A•M pt. 2 – ”herregud vilken jävla debut”.