Jonathan Pierce känns som en person som har nummer 13 som sitt turnummer. Ni vet, en sådan person som stirrar döden i vitögat och skrattar Lady Luck i ansiktet samtidigt som han höjer långfingret mot alla oss vidskepliga människor som bara för säkerhets skull undviker saker som kan ge oss otur. Jonathan, som i dagsläget på egen hand utgör The Drums, har lämnats av samtliga bandmedlemmar men ändå lyckats skapa det nya albumet Abysmal Thoughts i bandets namn – och han har gjort det riktigt bra. Trots motgångarna ger han sig på något som i teorin låter omöjligt och som ett garanterat fiasko, men Pierce lyckas ringa in allt som The Drums någonsin varit – när allt är skit skapar de musik.
Frågan som på en gång borde ställas är hur mycket makt Jonathan haft över bandet under alla år, för Abysmal Thoughts känns så mycket The Drums som det kan bli, trots att det nu är ett soloprojekt. Sorgliga texter förpackade i indiepopdängor med studsande melodier är precis vad som fortfarande rullar ut på löpande band, den här gången ännu mer personliga än tidigare. Låten Head of the Horse berättar om svårigheter från hans uppväxt med en släpande refräng som lyder ”Here, here I go again / All these memories, coming back at me”. Det känns som att riva bort ett litet plåster från hjärtat och låta undangömda känslor läcka ut när de textraderna sjungs. Avsaknaden av en glad melodi att haka upp sig på gör det hela ännu mer träffsäkert, vilket i vanliga fall används för att lätta upp de ledsamma texterna. Men är det något The Drums aldrig saknat så är det bra melodier. Vad som i stället saknats de senaste åren är djup och samspel mellan en bra textrad och de 80-talspoppiga slingorna som gör att det verkligen träffar en rakt i hjärtat, något som känns återfunnet på Abysmal Thoughts.
Under the Ice är en av de låtar som verkligen gifter ihop dessa två huvudelement hos The Drums med bravur. Gitarren är busigt oskyldig i sitt upplyftande slingrande över textrader som ”If you see me gently smiling baby / You should know I’m just trying not to cry”, som sätter fingret på hur olycklig kärlek känns. Samma recept finner vi i sin bästa form på Blood Under My Belt, där en framträdande bas ger en härlig tyngd till den lättare gitarren medan textrader som ”You left your T-shirt under the bed that we shared together / I put it over my face” känns som den nakna sanningen.
I kronologisk ordning känns det som om det plockats med lite av det bästa ifrån alla tidigare plattor, trots att det snarare har skalats bort med tanke på att det bara är en medlem kvar i bandet. Det kaoset har ändå lett till något vackert. Alla dessa personliga detaljer i låtskrivandet – tillsammans med mognaden i soundet – gör att Abysmal Thoughts snuddar vid den potential de alltid haft att skapa något helt fantastiskt. De är på god väg dit.