Live
The Jesus and Mary Chain
Best Kept Secret, 19/6 – 2015
Publicerad: 20 juni 2015 av
Filip Hiltmann
Många akter har på sistone dammat av sina mästerverk för att framföra dem i sin helhet till fansens stora belåtelse. Överraskningsmomentet gällande vad som ska framföras försvinner, samtidigt som låtar som annars inte skulle spelas live ges en chans. Om The Jesus & Mary Chain ska spela någon platta i sin helhet är det självklart shoegazemästerverket Psychocandy, något som de gör på denna turné. JAMC-tröjor har dominerat på festivalområdet hela eftermiddagen, och det råder ingen tvekan om att det är en efterlängtad spelning som de skotska herrarna ska genomföra på midsommaraftonskvällen.
I ett relativt folktomt tält längst bort på festivalområdet struttar bröderna Reid upp på scen på utsatt tid. Inledande Just Like Honeys ikoniska trumintro börjar dåna och någonstans där och då mitt bland all rök känns det verkligen som vi befinner oss på en klubb i Skottland typ 1986. Efter att spelningen kickat igång försvinner det intrycket ganska snabbt. Det blir tyvärr rätt gubbigt efter ett tag och inte mycket händer på scen förutom att någon klickar på rökmaskinsknappen. Att det ska vara samma typ av show som bandet inledningsvis gjorde sig kända för går inte att förvänta sig, men känslan av att detta görs på rutin infinner sig lite för ofta.
Med det sagt låter det verkligen inte dåligt. Att lira Psychocandy i sin helhet kan liksom inte bli dåligt. William Reids skräniga gitarr skär sig likt en skalpell in i våra öron och låter faktiskt inte ett dugg daterad. Detsamma kan sägas om Jim Reids röst som låter förvånansvärt bra efter alla dessa år, även om han inte rör på sig en centimeter.
Sammanfattningsvis så gör Jesus & Mary Chain en fin hyllning till sitt mästerverk. För den redan insatte är detta säkert helt fantastiskt, men bandet vinner nog heller inga nya fans på kuppen. Efter Psychocandys dryga 40 minuter spelar bandet ytterligare ett par spår, bland annat helt fantastiska Some Candy Talking, och går av scenen igen. Samtidigt river en dyngrak Pete Doherty av första ackordet i The Delaney på en scen en bit bort och festivalkvällen går vidare.