Tim Darcy
Roskilde, 29/6 – 2017

Två år har gått sedan Tim Darcy senast stod på en Roskilde-scen. Den gången var det som sångare i postpunkbandet Ought, vars stjärna tändes på en av den festivalens allra bästa spelningar. Under samma period skrev Darcy låtarna till vad som i år kom att bli Saturday Night – hans debutalbum som soloartist. Liksom många frontpersoner-som-går-solo före honom är det nya projektet ett mer inåtblickande och personligt sådant, och kvällens Roskildespelning vittnar om både barnsjukdomar och nyfunnen kreativitet.

Med sig på Gloriascenen har han Ought-basisten Bed Stidworthy, som tillsammans med en ytterligare trummis lyckas färglägga Darcys musik. Ibland känns de övriga medlemmarnas handlingsutrymme just så: till skillnad från i Ought, där varje medlem och beståndsdel är totalt essentiell, framstår Darcys instrumentation som mer pliktskyldig än genomarbetad. Å andra sidan rymmer spåren från Saturday Night också flera tillfällen för musikalisk briljans. Neutral Milk Hotel-minnande You Felt Comfort rusar fram i imponerande vidd för ett tremannaband, och den dynamiska Tall Glass of Water låter varje bandmedlem komma till sin rätt.

Efter en best of-sammanfattning av Saturday Night väljer Tim Darcy att framföra nytt material – men först måste han fråga publiken hur mycket speltid han har kvar, och göra en shoutout till vännerna i Århusbandet Yung. Känslan av total oansträngning vilar över hela spelningen, men så verkar Darcy också snarare spela efter instinkt än på rutin. Karismamässigt är han född till frontman – låtar som Still Waking Up förvandlar honom till det tidiga 90-talets Morrissey – och med större självförtroende skulle han med sin uppenbarelse kunna lysa upp ett rum som en Jonathan Richman post-The Modern Lovers. Utan kontexten från Ought letar han fortfarande efter ett uttryck som är fullt ut hans eget, men lyckligtvis är vägen dit intressantare än hos de allra flesta.