Tidigare i år släppte Unknown Mortal Orchestra sin andra skiva. I samband med utgivningen av II tvingades Ruban Nielson mer eller mindre lära sig spela akustisk gitarr för småskaliga sessions och liknande situationer. Detta ter sig ganska konstigt med tanke på att Nielson är en gitarrspelare – enligt honom själv har han alltid tyckt akustiska gitarrer varit för ”twee” för honom. Men dessa sessions blev väl mottagna och Nielson kände sig inspirerad att släppa en hel EP-skiva.
Blue Records tre inledande spår är akustiska tolkningar på framstående låtar från II och de resterande två är covers. Alla spår är framförda av Ruban Nielson och inspelade i hans källare, vilket står i kontrast till tidigare utgivningar av UMO – även fast Nielson är gruppens enda låtskrivare har alla tidigare utgivningar innehållit ett band. EP-skivan inleds med Swim and Sleep (Like a Shark) som får en mer intim behandling än tidigare. Att Nielson inte spelat akustisk gitarr speciellt länge är märkbart då han hanterar den på ett ganska speciellt sätt. Det är kul att höra de tre inledande låtarna i avskalade versioner, men samtidigt sätter det Nielsons stämma i fokus och let’s face it – han har inte sångkapaciteten för att vara utan ett band.
Coverlåtarna är på Dirty Projectors utmärkta titelspår från Swing Lo Magellan och Becks Puttin’ It Down. Dessa covers saknar känsla och är tråkiga val från Ruban Nielsons sida, då båda leds av en akustisk gitarr från första början.
I bästa fall är Blue Record en kul skiva med alternativa tolkningar och i värsta fall ett par dåliga inspelningar som inte borde ha nått utanför Ruban Nielsons källare. För inbitna fans kan detta ha en plats i skivsamlingen, men för resten är det en samling halvdana inspelningar som man lika gärna hade kunnat varit utan.