Amen & Goodbye är en väl vald sammanfattning och titel på det efterlängtade fjärde albumet från Yeasayer. Heligt och profant blandas i en salig röra och ger ett minst sagt spännande resultat. Det är som om de har lagt ner en trasig kärleksrelation, en bibel och ett kassettband med olika samplingar i en blandmixer och rört om. Många av spåren leker med ett i varierande grad bibliskt tema. Vissa flirtar med det i titeln och får ett stänk av vigvatten medan andra helt har doppats i dopfunten. Daugthers of Cain är det första som når vårt öra på albumet och frågar sig ambivalent om människan är efterföljare till alla de där karaktärerna i Gamla Testamentet eller om vi bara är neuronerna i vårt huvud. Vi blir snabbt ledda över till I Am Chemistry och får kanske vårt svar där.
Något som också är en salig röra är de alla olika intryck Yeasayer vill dela med sig av på 39 minuter. Silly Me är till exempel ett popstycke som verkar finnas i syfte att lätta på stämningen efter de djupa funderingarna tidigare, men framstår i sammanhanget som en simplistisk pastisch. Half Asleep däremot går tillbaks till Yeasayers rötter med starka keltiska influenser och skiljer sig i komplexitet som om Silly Me är en pöl på uppfarten till ditt hus och Half Asleep ett världshav. Under albumstunden hinner vi också med ett datorblipp, ett meningslöst intermezzo som totalt dödar den fina stämning tidigare verk har byggt upp, samt ett kort pianostycke à la Mozart.
Det hela resulterar i en samling låtar lika varierade som karaktärerna på deras albumomslag. Kanske representerar de tretton skulpturerna skapade av konstnären David Altmejd var och en av de lika många spåren på albumet, vilket understryker hur medvetet bandet har skrivit sin musik just för att lyssnaren aldrig ska veta vad som väntar runt hörnet. Det krävs dock en äkta allätare för att uppskatta alla de olika formerna av Yeasayer som visar sig på det här albumet.
Amen & Goodbye blir som allra bäst när det är som mest genuint. När sångerna inte känns upplimmade med ”Jesus will save you”-klistermärken eller uppmålade med hala hooks, när de inte försöker hitta ett nytt färgglatt bokmärke till sitt klipp-och-klistra-kollage utan hänger sig åt det som naturligt kommer ur dem. Det är när Yeasayer bygger upp till den där melankoliska känslan från eleganta melodier kombinerat med köttiga syntar eller svindlande körer, ett driv från någon slags urkraft, som musiken planterar intryck hos lyssnaren.
Ja, Amen & Goodbye verkar verkligen vara många element körda genom en hackig köksmixer, resulterande i stora klumpiga bitar istället för en finmalen blandning. Men det är precis det Yeasayer är ute efter, och det ligger ändå en viss charm i den brokiga hop som fått samsas på albumet.