Youth Lagoon
Sónar Stockholm, 27/2 – 2016

Tidigare i februari meddelade Trevor Powers att han skulle pensionera sitt Youth Lagoon-projekt. Någon ny musik skulle det inte bli, och de redan inbokade spelningarna skulle bli projektets sista. Trots de rådande omständigheterna är det knappast någon begravningsstämning på scen, utan Powers beter sig snarare som om det här vore en spelning i mängden. Vad Powers har för framtidsplaner vet vi inte – kanske återvänder han till scenerna under nytt namn inom kort. Youth Lagoon är egentligen helt malplacerade på Sónar Stockholm, och blev säkert bara bokade för att arrangören hade möjlighet att boka dem under just detta datum, inte för att de stod högst upp på priolistan. Powers känslodrivna små skatter till låtar har inte mycket gemensamt med Oneohtrix Point Nevers experimenterande eller Hudson Mohawkes skoningslösa trap.

Den är en liten hängiven skara som slutit upp framför scen för att bevittna vad som ändå får kallas för ett avsked. Scenen är rökfylld till sin spets, och Powers står och gömmer sig bakom en synt på ena sidan av scen. Kvällens låtmaterial består främst av spår från det rätt förbisedda senaste albumet Savage Hills Ballroom, men även äldre spår får lov att blandas in i setet. Styrkan i Powers låtar har alltid legat i det ärliga uttrycket och de kraftfulla arrangemangen. Trots att albumens mångfacetterade ljudbilder har blivit reducerade till att bara skapas av fyra personer – det hade teoretiskt kunnat stå ett helt kompani på scen – så känns de ändå fullständiga. Känslan av att något saknas infinner sig aldrig.

Tråkigt nog är Powers sjuk, det blir så när man dricker en halv flaska whiskey och äter Burger King varje dag menar han. Detta stoppar honom dock inte ifrån att under partier gå loss på scen; hoppa, flänga med armarna, och skrika. Att Powers musik baseras på känslor blir övertydligt, och det är fint att se att känslorna inte försvinner bara för att låtarna framförs live.

I Dropla upprepar Powers ”You’ll never die / you’ll never die / you’ll never die”. Ett uttryck han sedan samplar och som fortsätter när han springer tillbaka bakom sin synt. Kanske var det mer av en begravning än vad vi fick beskåda, att kill your darlings är aldrig lätt. Om textraden faktiskt var en hyllning till projektet är den också sanningsenlig. Youth Lagoon kommer inte att dö, för den trilogi av känslofyllda pop som Powers har givit oss kommer att lyssnas på mycket länge, långt efter att Powers har gått av scen.