Nobelberget
Yung Lean
Sónar Stockholm, 26/2 – 2016
Publicerad: 27 februari 2016 av
Filip Hiltmann
I en intervju med Vogue från tidigare i år berättar hiphopfenomenet Yung Lean hur han har utvecklats som artist, och att musiken växer i takt med att han blir mer säker i sig själv. Att Lean har mognat fastslogs även i och med de pressbilder som dök upp i samband med att rapparens andra album – Warlord – annonserades. Bilderna, som innehöll Lean poserandes i grönt hår med svartmålade naglar, visade en annan sida av en av många redan på förhand utdömd artist. Även de första singlarna – bombastiska Hoover och eklektiska Af1s – visade att Yung Lean hade fler strängar på sin lyra än många tidigare hade kunnat ana.
Huruvida DIY-sagan Yung Lean & Sad Boys skulle överleva sin egen hajp var det många som tvivlade på, men faktumet att Lean fortfarande är Sveriges enda internationellt kända rapstjärna torde vara motbevis nog. Efter att ha teasat ett bra tag släppte äntligen Yung Lean dagen innan kvällens spelning sitt nya studioalbum. För en artist vars artisteri bygger på relationen till sina fans är det därför ett tämligen modigt drag att basera större delen av kvällens setlist på material som bara funnits tillgängligt en dag. Trots det är den tappra skara av Sad Boys som letat sig fram till Sonárs största scen med på noterna, och det är endast vid ett fåtal tillfällen som publiken står helt still.
Tillsammans med Gravity Boys Bladee och en stor portion autotune valsar Lean runt på en rökfylld scen. På sig har han fotbollströja av det chilenska laget Cobreloa och en röd sminkning som ser ut som blodiga tårar. Emotionella textrader över tunga samtidigt drömska beats blandas med shoutouts till diverse olika kompisar och ett rasande högt tempo. På inledande Hoover rappar Lean autotuneat ovanpå originalspåret, ett drag som ofta brukar resultera i grötighet men som klarar sig bra. Det nya spåret Afghanistan, som på albumet inte låter överdrivet märkvärdigt, resulterar i en överväldigande respons från publiken. Att Yung Lean är mer än en hajp är ikväll övertydligt.
För Yung Lean är Warlord karriärens kanske viktigaste album. Det är nu han måste bevisa för världen att han är mer än bara en hajp och ett fenomen, att han är en konstnär med ett eget uttryck. Av kvällens spelning på Sonár att döma är det precis det han har gjort, lämnat hajpen bakom sig och blivit en artist. I samma intervju som den i början citerade berättar Lean att så länge man är äkta och håller ihop med sina vänner, de som man skapade sin konst med, så kommer allt att bli bra. För en så ung och lovande artist som Yung Lean tror jag att det är alldeles riktigt att hålla sig i goda vänners lag.