Zhala
Sónar Stockholm, 14/2 – 2015

När stockholmsbaserade Zhala framförde låten Prophet tillsammans med Robyn på Grammisgalan 2014 sågs en ung artist med hutlösa mängder potential. Förväntningarna inför kvällens spelning på Sónar var därför skyhöga. Den stora scenen som Zhala spelar på ser vid första anblick ut som en futuristisk ravedjungel, något som passar hennes kosmiska estetik.

Spelningen inleds med att Zhalas ”DJ” kommer upp på scen och sprayar parfym på den redan röktäckta scenen. Inget fel med det, Zhala kan i vilket fall stoltsera med att ha genomfört festivalens mest väldoftande spelning. Däremot behöver inte samma process ha tagit fem minuter. Zhala maskar på tiden, en timme är på tok för långt för någon med bara en EP och ett par singlar i bagaget. Cirka fem minuter senare kommer Zhala upp på scen och kickar igång spelningen.

Framförs görs i stort sett bara hennes tidigare släppta material. Det är tråkigt, med tanke på att hon har ett planerat albumsläpp i vår borde vi fått höra mer nytt än gammalt. Zhala har förvisso ett antal oerhört starka singlar men att bara framföra dem känns som ett steg i fel riktning. Likt Lorentz spelning på samma scen så består stora delar av spelningen av att Zhala sjunger över färdiginspelade refränger och ibland kan man fråga sig om hon sjunger alls. Det känns fattigt för någon i hennes sits, med den fantastiska rösten och potentialen i åtanke.

Det låter verkligen inte dåligt, tvärtom – både Slippin Around och Prophet tas emot väl av publiken. Problemet är bara att det känns så billigt, att hon kan mycket bättre. Musiken hon framför kommer från en dator hon själv manövrerar. Hennes ”DJ” gör allt annat än att DJ:a på scen. Han ligger ner, sprutar lite parfym, mediterar – Ja, det mesta. Samma scenshow på en mindre scen i en mindre lokal hade säkert fått mig att reagera annorlunda. Men på Sónars största scen, där hör den tyvärr inte hemma. När spelningen avslutas 35 minuter för tidigt är det bara att konstatera, Zhala är ännu inte redo för de stora scenerna.