Festival
5 höjdpunkter under Way Out West
Publicerad: 15 augusti 2011 av Redaktionen @ Festivalrykten
En intensiv helg är slut. Prince målade himlen lila, Howlin Pelle sjöng högre än alla andra i allsången på Purple Rain och Patrik Sjöberg gjorde ett dj-set på backstageområdet. Det är bara början på en helg som kantats av efterfester tillhörande Prince och Kanye West, och däremellan har Slottsskogen fyllts med konserter och 32 000 besökare. Den här listan är en återblick, men framförallt är den högst subjektiv av mig, Magnus Olsson, gällande mina bästa upplevelser under Way Out West.
1. WU LYF – Som det snackades om spelningen på förhand, som jag trängdes på spårvagnen och som jag trängdes för att låta Trädgår’ns vakt släppa in mig dit satan uppenbarade sig. I sommar har jag sett över 200 spelningar, den här toppar allt. Behöver jag säga mer?
2. PRINCE – Den lila lilla mannen färgade himlen lila, och förvandlade hela Slottsskogen till ett funkigt disco. Trots sågningar i över ett decenium lyser han starkare än någonsin. Hans glansdagar är inte räknade. Prince har åldrats med värdighet, och är likt ett vin som bara blir bättre med åren. Nu förstår jag plötsligt alla hyllningar efter spelningen på Roskilde förra året. En Prince i toppform är inget annat än magisk underhållning. Världsklass.
3. BESÖKARNA/VÄDRET – Den skita festivallooken möter Chanels catwalk. Way Out West är det nya fashion week. Sveriges vackraste publik? Nej. Världens vackraste. Och detta i strålande solsken. Kan man begära mer? Förutsättningarna för en lyckad festivalhelg var optimala.
4. KANYE WEST – Troligtvis den mest omdiskuterade spelningen i sommar. Alla har en åsikt. Trots auto-tune och terapisessioner, levererade Kanye en av årets fräckaste shower, där hitsen avlöste varandra. Trycket i All Of The Lights, allsången i Stronger, backdropen, dansarna. Haters gonna hate. Det här var årets snyggaste show, signerad Kanye. Jag bugar och bockar.
5. COMMON PEOPLE – Det finns låtar, och så finns det klassiker. Common People, är ingen vanlig låt, det är en klassiker, från en av britpopens största, Pulp. Hela Slottsskogen gungade och jublade inombords, redan när den presenterades. En fantastisk stund, som jag mer än gärna upplever igen och igen.
