Alla kan Hannes texter och ingen är mer förvånad än han själv

Det är melodiöst, somrigt, lättsmält och publiken älskar det. Trots att det fortfarande är lunchtid och blåser snålt sväller folkmassan ut ur Linnétältet och sjunger starkare än en fotbollskör på Ullevi. Att Hannes hunnit bli en av Sveriges största popartister är helt självklart för alla där, utom möjligtvis för honom själv.

Det är svårt att inte gilla Hannes. Med sina chinos och sin farfarströja vandrar han planlöst omkring på scenen och sjunger med samma anspråkslöshet som om han satt och jammade med polarna sent på natten efter en hemmafest. 

Trots fjolårets enorma framgång med singeln Stockholmsvy verkar Hannes helt oförstående inför sin egen popularitet. Under Pink Bubbelgum ser Hannes ut att överraskas av publikens spontana “You don’t  know what you don’t know”-kör. Jag har börjat snooza. Inte för att det är tråkigt eller dåligt, utan mer som sån där musik man lyssnat på så många gånger att det känns som bakgrundsmusik som bara finns där och letar sig in i ens drömmar medan man tar en eftermiddagslur. Men då händer något. Efter en lång allsång tar bandet sats och bjuder oss på en rockversion av refrängen. Det glimmar till i deras ögon och även på efterföljande Friends hörs det att musikerna får ha lite kul och lämna det lugna soulpop-gunget för en stund. Att Waterbaby, som på fjolårets Way out West gjorde en av festivalens mest hypade och hyllade spelningar, skulle skrida ut för att gästa på den gemensamma hiten Stockholmsvy överraskade inte någon, men möttes ändå av ett stort jubel.

Hannes ödmjukhet och tacksamhet till sina fans går inte att ta miste på, och är något jag inte tror han kommer tappa i första taget. Det som saknas i showmanship väger han upp med skicklighet som låtskrivare. Kanske är det för skickligt ibland, för lyssnar vänligt. Det finns stunder då en snusmumrik humor lyser igenom, när mumlandet avbryts i sjungna ljudeffekter, och stunder när musikerna får feeling och lutar sig inåt istället för bakåt. Sammantaget blir intrycket habilt, väl godkänt, men det saknas lite magi. Jag vet att den finns där, för jag såg den i Annedalskyrkan förra året. Kanske kan den lockas fram på Mosebackes terrass i september, men jag tror jag får vänta tills han bokar en turné i en intimare miljö.