alt-J (∆)

Alt-J gör någon form av folkmusik. Det är visserligen inte den folken vi är vana att höra ifrån exempelvis Fleet Foxes eller allas våra egna First Aid Kit. På diverse bloggar kallas musiken de gör ”folkstep” vilket, om man bortser från den negativa klang ordet termen ”step” onekligen har, kanske är ganska träffande. Missförstå mig rätt; förväntar du dig samplingar, repetitiva elektroniska slingor och förutsägbara drops är du fel ute. Men det finns en säregen bas i flera av låtarna, absolut. Tänk då istället en lightversion av de beats James Blake producerat till sina EPs. Alt-J har dock mer experimentella ambitioner än så.

De fyra britterna i Alt-J har med all rätt jämförts med landsmännen i The xx, men i de inledande tonerna på Ms påminner de mer om nordamerikanerna Destroyer och under mellanspelet (Piano) förs tankarna till, låtens korta längd till trots, The Antlers fantastika debutplatta.

Namnet då? Ibland skrivs det som ∆, vilket betecknar förändring inom matematiken. Alt-J är sedan tangentbordskombinationen för att skriva symbolen på Apples datorer. Nåja, alt-J är i alla fall ett namn vi kan uttala.

Körningen har en central roll i flera av Alt-Js låtar, ett utmärkt exempel är mellanspelet Ripe & Ruin som känns som en uppvisning av hur bra acapella faktiskt kan vara när det görs rätt. Förutom just körningen som är prevalent på flera av låtarna är det faktiskt väldigt lite som är upprepande på debuten An Awesome Wave, som släpptes tidigare i år.

Där Fitzpleasure har en ganska mörk framtoning framstår Dissolve Me som relativt pittoresk. Den röda tråden finns där, men låtarna är så pass varierande att det aldrig känns tråkigt eller ointressant. Det finns den tidigare nämnda basen, folkinfluenserna och körningen, men förutom detta bjuds vi på en fantastisk smältdegel. Vi får höra härligt poppiga refränger, trip-hopens dunkel, texter som är kryddade med filmreferenser och slutligen beats som skulle göra många hip hop producenter avundsjuka. Aldrig har texter om geometriska figurer varit lika fascinerande och sensuella som i Tessellate.

På torsdag står Alt-J på scen på Trädgår’n under Way Out West. 2012s svar på Wu Lyfs magiska spelning förra året? Jag kommer inte våga missa detta.