Anna von Hausswolff får tiden att stanna

Det ligger en förväntan i luften under Linnés tälttak. Vi samlar oss närmre scen, det fylls på bakifrån. Krocken med Moby påverkar definitivt. Detta är en akt som borde dra en publik så stor att den sväller ut på gräsmattan utanför.

När bandet kommer ut drar ett sus genom rummet, när en stråke möter elbasens strängar och tillsammans med syntharna skapar en drån tystnar sorlet och ersätts av en mässande saxofon. Rummet börjar gunga i takt. Ljudlandskapet målas bit för bit upp framför oss och transporterar rummet. Anna kliver fram till sina synthar som placerats så att de bildar en predikstol mitt på scen. Hon andas in, öppnar munnen och tiden stannar. Hennes röst fyller rummet med en klang som känns avlägsen och nära samtidigt, utomvärldslig och märkligt bekant. I don’t think we’re in Kansas anymore. 

Anna von Hausswolff har en röst som kräver din fulla uppmärksamhet. Med lätthet fångar hon tonerna i luften och ger dem kraft att fylla hela rummet. Att hon besitter en av Sveriges bästa röster är en illa dold hemlighet. 

Det är en annan Anna som möter Göteborg än den jag själv mötte första gången på Stockholm Music and Arts för tio år sedan. Då lät hon ljudbilden dominera medan hon själv tog ett steg tillbaka, det var känsligt, lite introvert och kändes lite svårt. Anna von Hausswolff var tyst men stark. Nu är hon lika stark, om inte starkare, men större. Anna äger scenen men delar med sig av utrymmet till sina medmusiker. Det finns en sprittande glädje i mötet med publiken, en värme och ett ljus som strålar ut från henne som om hon vore en naturlig energikälla. 

Scenshowen är återhållsam och domineras istället av ett sparsmakat men effektfullt ljus- och laserspel som ger en sakral atmosfär. När Nicole Saboné, en av de få andra sångerskor som kan mäta sig med von Hausswolffs röstkvaliteter, kliver ut på scen och de ställer sig mitt emot varandra I en call and response demonstrerar de sina likheter och motsatser samtidigt. 

När Anna kular som från en fjälltopp medan Nicole ekar två oktaver nedanför blir effekten hänförande. 

Alla förväntningar har uppfyllts och milsvida överskridits.