Ännu en låtpärla från Chromatics

Chromatics släpper ännu en suverän låt.

Johnny Jewel har de senaste fem åren ägnat sig åt att föra synthpopen framåt. Med sina band Chromatics och Desire har han släppt album och låtar på den egenägda danslabeln Italians Do It Better som stöpts i nattglada neonfärger. Det känns så här i efterhand helt självklart att Jewel skulle bidra stort till det hyllade soundtrack som filmen Drive innehöll. Och även om Desire 2009 släppte ett vibrerande bra album i II – som bland annat The Radio Dept.s Johan Duncanson sagt sig älska – har Jewels kronjuvel ett längre tag varit Chromatics.

Med en ljudbild så kompakt och subtilt dynamisk att det låter som 90-talsshoegaze i samtida electropop-tappning påminner Chromatics om ingen annan. De har skapat sig ett signalement i sin musik som är så starkt att varannan låt känns som en klassiker som ekar långt i bakhuvud utan att den kan placeras. Det bevisade de inte minst med ett av årets mest ambitiösa album: Kill For Love var drygt en och en halv timme lång och hade inte en onödig stund.

Ändå har Chromatics tydligen mer i sig 2012. Idag släpptes deras nya låt Cherry med tillhörande video, den fjärde singeln från After Dark 2 och en förlängning av den suggestiva uppenbarelse som var Kill For Love. Utan att vara en ren översättning är det en homage till The Magnetic Fields låt Candy och dess text. Det är en låt som sveper över en, knappast en hit men ett verk vars växande prakt är svår att inte beundra. Ruth Radelets hesa röst är dessutom född till att sjunga över monument byggda av trummaskiner och 80-talssynthar.