Arcade Fire fortfarande ett ”litet” indieband

Om du skulle säga Neon Bible eller Funeral skulle en hel värld nicka till och drömma sig bort till Win Butler och hans följe.Win Butler kommer aldrig bli en poet i likhet med vad vi i Sverige ser i Håkan Hellström, men ändå får musiken varje ateist att tro på övre makter. Kanadas stolthet är varken lönn eller hockey utan stavas – Arcade Fire. 2010 landade de med nya skivan The Suburbs som fick den minsta indiebloggaren till Pitchfork att jubla. Även kritikerna här hemma i Sverige föll pladask.

Ute i Europa frälser de publikhav med Wake Up och Rebellion (lies) som varje festivals affischnamn. Det spelar ingen roll om du hänger på Reading/Leeds, Coachella eller i London. Det kommer bli lapp på luckan och gråtande fans – överallt. Sedan besöket på Coachella 2007 har hela Kalifornien drömt om Arcade Fire och 2011 blir deras storslagna comeback. I London säljer de ut O2 Arena med en kapacitet på 23 000 personer inte bara en utan två gånger och ändå skriker fansen efter mer, medan man i Sverige inte ens var i närheten att sälja ut Dalhalla. Möjligen påverkade det faktum att konserten ”krockade” med Peace & Love – men ändå, i Sverige förblir de fortfarande ett ”litet” indieband. Trots att de har en låtlista som skulle få varje artist att börja gråta av lycka eller avundsjuka är de långt ifrån stora här hemma i vårt avlånga land. Beror det på att vi är helt beroende av Spotify eller har vi helt enkelt sämre musiksmak? Av någon oförklarlig anledning finns vad jag skulle utmärka som ett mästerverk i detta fall – Arcade Fire – inte på Spotify. Inte en enda låt. Och vid en sökning så frågar Spotify efter Arcade Mode. Tyvärr, du läste rätt. Och ja, det är tragiskt.

Men, jag är hoppfull och övertygad att vi kommer få se Arcade Fire på en svensk festivalscen inom kort och frågar ni mig tror jag det blir en sen sommarkväll i Slottsskogen och inget annat.