Arvika behöver sin svarta själ

Sedan Arvikafestivalens begynnelse har affischen alltid präglats av alternativa band och i synnerhet synth- och gothband. Inför sitt 20-års jubileum meddelande man att nu är det slut på syntheran. Detta vägval har väckt känslor, då syntharna varit Arvikafestivalen trogen i 19 år. Nu finns det ingen festival som erbjuder ett brett utbud av synth längre, så syntharna har ingenstans att åka samtidigt som Arvika har tappat lite av sin själ. Den nya satsningen innebär ett större fokus på elektronisk musik, dock inte synth.

Personligen tror jag att detta kan få svåra konsekvenser dels på grund utav syntharna kommer överge Arvika och dels på gurnd utav att Arvika tappar en nisch ingen annan har. Det finns flera festivaler som erbjuder elektronisk musik, men ingen som erbjuder ett stort utbud av synth. Arvikafestivalen förklarde att synthen på senare har varit bakåtsträvande, att man inte hittat någon inspiration i banden samt att många synthband redan lirat på festivalen flera gånger om. Frågan jag ställer mig är: Varför kan man inte låta synth och annan elektronisk musik gå hand i hand ? Det vore det ultimata.

Flera synthband har besökt Arvika inte bara en eller två gånger, det handlar ibland om tre, fyra spelningar. Men detta kanske är inom en 10-15 års period. Kollar vi bara på Timo Räisänen, han har lirat på festivalen hela 3 gånger sedan 2006. Han besöker alltså festivalen vartannat år ( 2006, 2008, 2010), samtidigt som han lirar på vartenda torg i varje stad. Inget illa om Timo, han har gjort några riktigt bra låtar, det ska jag inte sticka under stolen med. Men det är anmärkningsvärt att festivalen bokar såpass mycket P3-pop. Man skulle exempelvis kunna boka ett normalstort synthband som Apoptygma Berzerk och genast hade festivalen sålt flera hundra biljetter. De hade inte ens behövt haft honom exklusivt, då nästan ingen annan svensk festival bokar synth. Det är alltså 10 gånger bättre för Arvika att boka synth än massa P3-pop. Jag tycker därför att man ska dra ned på P3-pop och utöka synthutbudet.

Därför ska man skippa P3-pop: Du kan se det överallt, det är således inget unikt för Arvika, och mycket sällan ett band som avgör om man åker på festivalen. Desto mer P3-pop, detso färre biljetter kommer säljas och desto otydligare blir Arvikas profil.

Jag tror lösningen är att be syntharna om förlåtelse och börja boka synthakter igen. Detta behöver dock inte hämma Arvikas satsning på annan elektronisk musik. Drar man ned på P3-pop så finns det plats för både synth och dansmusik. Man borde kolla lite mer på Sweden Rock, som satsar mycket på gamla rockklassiker. En annan inspirationskälla borde vara nykomligen Getawayrock som blandar det bästa från två världar, det är lite som Sweden Rock men samtidigt lite som Metaltown.

Det finns även andra fördelar med att boka synthband. Många synthband drar en något äldre publik, det kommer resultera i säkrare biljettköp då många har en stadigare ekonomi än ungdomar som lever på sitt CSN-bidrag. Dock måste man boka betydligt fler synthband än vad man gjorde detta året. Genom att man lockar en lite äldre publik, kommer man samtidigt skapa en lite lugnare miljö. Färre brott kommer ske, och förhoppningsvis färre våldtäkter, för när vuxna människor är i närheten blir ungdomar något lugnare.

Det Arvika behöver är en tydlig profil, det får man inte med ett stort poputbud. Då konkurrerar man plötsligt med alla festivaler förutom rockfestivalerna, om publiken. Och både Peace & Love och Way Out West pengapåsar är större än Arvikas, vilket gör att de troligen kommer roffa åt sig de största och hetaste popakterna. Genom att boka synth igen vinner man en publik man inte behöver fightas om. Jag säger inte att Arvika ska sluta boka pop, dock borde man tänka sig för. Ett extra synthband drar troligen mer publik än en extra P3-popakt.

Själv sitter jag nu och lyssnar på Apoptygma Berzerks Kathy’s Song och inser hur grymt det vore att få det på Arvika 2011. Kanske är jag en drömmare.