Avantgardet: “Vi skiter i Globen – ge oss en fritidsgård i Nybro”

Efter ett publikrekord på Way Out West hade nästa steg kunnat vara givet. Större scener, färre spelningar, ett tydligare kliv in i den svenska musikens finrum.

Men för Avantgardet ser framgång annorlunda ut.

Istället för att skala upp väljer de att spela mer, oftare och närmare. Mindre städer, mindre scener, större insatser. Inför fredagens albumsläpp United States of Sverige pratar Festivalrykten med Rasmus Arvidsson, som tillsammans med Patrik Åberg utgör Avantgardet, om varför de vägrar följa den givna vägen, om ett Sverige som förändras i rasande takt och om varför en spelning för 70 personer i Nybro kan vara det största de gör.

Ett annat sätt att mäta framgång

Det finns ett ögonblick i samtalet där allt landar. Där hela Avantgardets idé, drivkraft och riktning kokar ner till en enda formulering.

– För oss är det största vi kan göra en spelning på en fritidsgård i Nybro för 70 personer.

Det är inte sagt för effekt. Det är inte en romantisering. Det är en programförklaring.

– Utifrån kan det verka som att 7000 på Way Out West är störst, men för mig är det 70 pers i ett kulturhus i Skövde. Vi måste göra vår Bruce Springsteen på Ullevi just den kvällen.

I en tid där framgång allt oftare definieras i siffror – streams, följare, placeringar – återkommer Arvidsson till samma fråga. Vem är det egentligen som bestämmer vad som är stort?

– Jag tror väldigt många går vilse om man låter algoritmer och topplistor definiera framgången åt en.

För Avantgardet handlar det istället om sammanhang. En spelning i en mindre stad är inte bara en spelning. Det kan vara den enda konserten på flera år. För publiken. För arrangören. För hela platsen.

– Däri består mervärdet.

Från överlevnad till något större

När Avantgardet började fanns ingen plan. Ingen karriär. Bara ett behov.

– Anledningen till att jag skrev första skivan var ren överlevnad.

Skrivandet blev ett sätt att ta sig igenom något personligt, något mörkt. Att det senare träffade andra, att människor kände igen sig, kom som en konsekvens snarare än ett mål.

Men det har också förändrat relationen till publiken. Brev, möten, samtal efter spelningar har byggt något som Arvidsson beskriver som ovanligt tätt.

– Gränserna har nästan suddats ut mellan oss.

Samtidigt finns en tydlig vägran att fastna i det som varit.

– Jag kan inte skriva från en plats där jag inte längre är. Det skulle klinga falskt.

“Samhället har blivit mer aggressivt”

På United States of Sverige märks det. Tonen är skarpare. Texterna mer direkta.

– Samhället har förändrats i en väldigt aggressiv takt, då blir musiken också mer aggressiv.

Arvidsson beskriver sitt skrivande som en form av journalistik. Ett sätt att fånga upp rörelser i samhället innan de riktigt fått fäste i offentligheten.

– Det jag skrev om för fyra år sedan är det som diskuteras på den politiska agendan nu. Och det handlar inte om att jag kan se in i framtiden, utan det handlar bara om att det är väldigt naturliga konsekvenser av politik och samhällströmning som förs, men att de kommer med lite eftersläpning.

Samtidigt pekar han på en motsättning som genomsyrar mycket av samtiden.

– Alla är överens om att Sverige går åt helvete, men lever samtidigt väldigt individualistiskt.

Att det här albumet landar i Sverige några månader innan riksdagsvalet är ingen slump.

Musiken som fortfarande samlar

Och ändå, mitt i bilden av den allt mer individuelle samhällskritikern kommer Avantgardet som en motpol.

– Det hade varit så lätt att bara lägga sig ner och klaga.

Istället åker de ut och spelar. Kväll efter kväll. Stad efter stad.

– Musiken är en gemenskapsbyggare.

På spelningarna händer något som inte riktigt går att återskapa någon annanstans. Människor från olika bakgrunder, olika liv, olika åsikter, står i samma rum och sjunger samma låtar.

Det är där hoppet finns.

Mannen med SD-kepsen längst fram

Det blir som tydligast i en situation från en spelning i Hultsfred.

Längst fram står en man i SD-keps, hela konserten igenom.

– Jag stod bara och tänkte, vad fan är det här som händer.

Det hade kunnat stanna där. I irritation. I avstånd. Men efteråt blir det ett samtal.

– Ju längre ifrån mig de står i sina åsikter desto gladare blir jag.

För Arvidsson är det där centralt.

– Vad gör det för nytta att säga att du inte är välkommen. Det är väl bättre om någon får en tankeställare.

Allt börjar och slutar i Nybro

Och så finns Nybro. Platsen där allt började.

– Det går inte att göra något större för oss.

Den kommande spelningen där är mer än bara en konsert. Det är också ett praktiskt kaos, där Arvidsson själv är med och bygger allt från grunden.

– Jag har startat den här spelningen från absolut noll.

Det är långt ifrån glamoröst. Men det är också exakt där Avantgardet hör hemma.

Med United States of Sverige fortsätter Avantgardet att röra sig i sin egen riktning. Bort från givna vägar, bort från enkla svar, och närmare något som är svårare att mäta men desto tydligare att känna