Band of Horses
Hultsfredsfestivalen, 15/6-2013

Band of Horses startades av sångaren och gitarristen Ben Bridwell efter att hans tidigare band, kultfavoriterna Carissa’s Wierd splittrats och kommer från början från samma musikaliska håll som många andra av de senare årens indiefolk-succéer som Fleet Foxes och Bon Iver. Bandet har dock på många sätt betydligt mer gemensamt med klassisk arenarock och det är väldigt tveksamt om det fortfarande går att betrakta dem som ett indieband – sedan några år tillbaka har de dessutom bytt Sub Pop mot storbolagsmiljön hos Columbia Records.

När Band of Horses intar Hultsfredsfestivalens största scen kvart över tio, en slot som de tidigare två dagarna fyllts av Arctic Monkeys och Phoenix, känns det därför helt logiskt och bandet visar under en och en halv timmas speltid att de verkligen hör hemma på de stora scenerna. I höstas släppte bandet sin fjärde skiva Mirage Rock men det märks knappt alls på setlisten utan bandet väljer istället att fokusera på sina tre första skivor – och om vi ska vara helt ärliga är vi väldigt tacksamma över det då Mirage Rock är bandets klart sämsta släpp.

Band of Horses är ett av de band som inte lyckats få till en studioskiva av den kvalitet de har potential till; deras tre första album Everything All the Time, Cease to Begin och Infinite Arms har några riktigt starka spår var, men även material som måste betraktas som urtypen av ”fillers”. Vid det här laget har de samlat på sig tillräckligt mycket starkt material för att en greatest hits-skiva skulle bli riktigt bra, och den här typen av headliner-spelning är i det närmaste just det – en uppvisning av bandets starkaste spår och Band of Horses har material som håller genom hela spelningen.

Det är en rakt igenom stark spelning Ben Bridwell och resten av Band of Horses bjuder Hultsfredsfestivalen och STOXA på och även om både Phoenix och Arctic Monkeys hade en mer entusiastisk publik lyfter det verkligen när bandet plockar fram sina största låtar. Bandets material håller genom hela spelningen men det blir extra tydligt att bandet har några få låtar som är på en helt annan nivå än resten av material. Den utmärkta powerballad No One’s Gonna Love You, som kommer redan som sjätte låt, är det första exemplet och de briljerar även under Compliments och Is There A Ghost. När kvintettens klart största låt The Funeral äntligen kommer som spelningens avslutning börjar det tveksamt, så tveksamt att Ben Bridwell pausar efter halva. När de återupptar låten är det dock som en magnifik uppvisning i hur arenarock görs bäst och Band of Horses avslutar så sin spelning med ett av festivalens absolut bästa moment.

Foto: Alexander Tillheden