Band Of The Day: Emeli Sandé

Emeli Sandé står på dörren till det stora genombrottet, och är i likhet med Robyn en person som fungerar hos såväl radiovanliga ljudvågor som hos den betydligt kräsnare lyssnaren. Det är en intressant approach som få lyckas fullt ut med. Emeli Sandé är född stjärna, och det märks både musikaliskt och på den attityd hon har. Som helhet genomsyras någon slags proffsighet, där pusselbitar som musik, stil och attityd vävar ihop vad amerikanerna räknar som starquality. Det är inga tvivel om huruvida hon har vad som krävs eller inte. Det står redan klart.

Med några få singlar rullande i etern har hon trots allt lyckats charma tillräckligt många för att få vara förband åt självaste Coldplay. Det bör närmare räknas vid ett hedersuppdrag. Och förra veckan kom nästa bedrift, och troligtvis går hon samma ljusa framtid som Adele, Florence + the machine och Jessie J, som tidigare år vunnit åtråvärda Brits Critic’s Award. Ett pris som tilldelas den artist som den brittiska musikindustrin tror extra mycket på.

Första singeln Heaven har redan blivit en hit. 80-tals vibbar, Massive Attack-trummor och soulrösten, allt i en modern tappning. Till en början en nostalgitripp, och i refrängen blåser hon liv i mina gamla triphop-minnen från Bristol, men förblir trots allt något genuint. På senaste singeln Daddy får det brittiska stjärnskottet draghjälp av NaughtBoy, och även här är det trummor likt klassikern Blue Lines.