Band Of The Week: Future Islands

Med rötter i de värmländska skogarna, har jag samlat på mig synthreferenser i massor. Men jag har inte fastnat i 80-talet, även om jag kan sakna hur trummaskinerna och beatsen skär in, och fullkomligt knäcker ljudvågorna, bryter benen och tumlar omkring en. Mäktigt och egendomligt på samma gång. Kombinationen av pop och synth, är i mina ögon en gudagåva. En skapelse värd att betrakta ännu en gång. Trendrapporterna pekar alla åt samma håll; dansvågen gör ett ännu större intryck på populärmusiken. Allt fler väljer synthar och keybords för att förstärka sina gitarrbaserade popslingor. Vissa lyckas, andra landar i någon katastrofal misär. Fascinerande är att det bygger på Kraftwerks fantastiska visioner, skapelser och ljudlandskap, utan att vara i närheten av dem.

Future Islands är ett praktexempel, utan kompromisser, som lyckas där så många andra misslyckas. Det är en balansgång som enbart musiker av rang klarar bemästra. De vackert klingande synthslingorna i Balance möter den mörka rösten, en kontrast som sugs in i varandra. New Wave-eran med New Order i spetsen får ett nytt ansikte, Future Islands baserade i Baltimore är framtiden. Samuel T. Herrings röst är smärtsamt vacker, inte vackrare än slingorna, men tillsammans skapar man något tidlöst, något underbart och något älskvärt. Hjärnorna bakom de vackra arrangemangen är Gerrit Welmers och William Cashion, jag kan inte annat ge än ett stort tack. Det här är nämligen synthpop i sitt allra bästa slag. Värt att notera är att Future Islands lirar på Hultsfred i sommar.

http://www.youtube.com/watch?v=_vI_kx4J8Vc