BILDEXTRA: Håkan, kära Håkan, vilken jävla fest det blev igår!

Du studsade fram över scenen med den där pojkaktiga energin som blivit ditt signum, och inledde kvällen med Magiskt, men tragiskt och vi kastades omedelbart tillbaka till en tid av randiga tröjor, sjömanskostymer och tonårskärlek. Din svarta hatt flyger upp i luften, ditt breda leendet spricker upp – och i samma sekund förstår vi att festen precis börjat! 

Tillsammans med ditt färgsprakande 11-mannaband  bjuder du oss på en explosion av blås, körsång och eufori. Det känns ju sjukt att säga att det är nästan intimt, med 11.500 personer i publiken. Men det känns ändå så. Du har ju en förmåga att sudda ut gränsen mellan scen och publik. Det är som att vi är bjudna på en hemmafest hos dig, och när Josef Slunge gästar på Zoey och Rock’n’Roll Blåa Ögon infinner sig en känsla av överflöd. För sanningen är att du, Håkan Hellström, inte behöver gäster för att bära en arena.

Och så kommer den. De där första, välbekanta tonerna som får hela arenan att explodera. Känn ingen sorg för mig Göteborg. Mitt under låten springer du rakt ut i publikhavet, och upp på läktaren. Vakterna hinner knappt reagera innan du står mitt bland fansen, sjungandes rakt in i en mobilkamera. Du tar en spontan klunk ur någons flaska och skrattar, och dansar vidare i en arena där ingen sitter still!

Håkan, tack för att vi får gå Tillsammans i mörker med dig denna kalla februarikväll. Snart är våren här!

Foto: Kiia Valavaara