Blink-182-nostalgi och vuxenpop när Hilary Duff knyter ihop då och nu

Under 2000-talet gick det knappt att värja sig mot Hilary Duff. Efter genombrottet i Lizzie McGuire blev hon en av sin generations största multitalanger, med framgångsrika popalbum och en karriär som banade väg för många av de Disney-stjärnor som kom efter henne.

Nu är hon tillbaka med Luck… or Something, elva år efter sitt senaste studioalbum. Det hade kunnat kännas som ännu en nostalgisk comeback. I stället är det en självsäker och varm återintroduktion. Ett album som inte försöker återskapa tonårsidolen utan visar vem Duff är i dag.

Skivan är till stor del producerad tillsammans med maken Matthew Koma och rör sig bort från det mer polerade elektroniska soundet från mitten av 2010-talet. Här finns mjukare arrangemang och en tydlig känsla av eftertanke. Weather For Tennis och Future Tripping flirtar med den studsande popen från förr, medan Mature och Roommates visar en tydlig utveckling i låtskrivandet. Hon blickar tillbaka på sitt yngre jag med både ömhet och sorg och sätter ord på hur kärlek förändras när vardagen tar över.

We Don’t Talk tangerar en ansträngd relation, enligt rykten med koppling till systern Haylie Duff, och The Optimist rör vid barndomsminnen och relationen till hennes pappa. Det är personligt, ibland sårbart, men aldrig självömkande.

I en intervju med Los Angeles Times i februari 2026 berättade Duff också om beslutet att låna in en del från Blink-182. Hon beskrev bandet som en av sina favoriter och mindes hur hon precis tagit körkort när låten spelades i hennes iPod. För henne är den lika nostalgisk som för fansen.

Hon kallade det ett kärleksbrev till dem som följt henne genom åren och sa att hon genuint känner att hon haft fans i 25 år. Att nu möta dem som vuxna är en möjlighet hon inte visste att hon skulle få.

Jag älskar hur Blink-182-referensen vävs in så naturligt i Growing Up. Det känns inte som ett försök att rida på andras nostalgi utan som en självklar del av berättelsen. Luck… or Something knyter ihop två kapitel i hennes liv och låter dåtid och nutid mötas i ljus, ärlig pop som känns redo för både spellistor och festivalsomrar.