Bo Kaspers Orkester har en hel del i bagaget vid det här laget. 24 år, till exempel. Och en Grammis. Redo att gå sönder är det elfte studioalbumet, vilket märks på bästa möjliga sätt, i ett inneboende lugn och en sinnrik musikalisk trygghet som tillsammans utgör den ryggrad utifrån vilken musiken tillåts växa och knaka. Det går inte att understryka detta tillräckligt: att skaparglädjen och kreativiteten aldrig hämmas av säkerheten med vilken Bo Sundström och hans kumpaner för sig.
Jämför man med förra LP:n, 2012 års Du borde tycka om mig, ligger den största skillnaden i något så basalt som tematik. Från att på det albumet ha behandlat ämnen som livets nyckfullhet och allmänna jävlighet, rör man sig på Redo att gå sönder mot betydligt trevligare breddgrader. Det märks att tre år har gått sedan Sundström tampades med både äktenskapstrubbel och dödsfall inom familjen. Likt albumtiteln föreslår verkar han ha lappat ihop sig själv till den milda grad att han än en gång är redo att krackelera, och man berörs så skarpt av detta mod, denna nyväckta nyfikenhet. Vad Redo att gå sönder förmedlar är tacksamhet, acceptans, livsinsikt; ett av bleckblås och jazziga pianoslingor ackompanjerat ”Life goes on”, bara aningen mindre precist formulerat.
När det kommer till sound är det sig likt: spretigt, sammanhållet. En smått konstig, och förvånansvärt välfungerande, blandning mellan pensionärskryssning och Andra långsk utekväll, ypperligt levererad. Samtidigt finns viljan att göra nytt där, extra tydlig i låtar som Terror. Musiken tangerar aldrig det experimentella, ofta inte heller det renodlat innovativa, men visst går det att skilja dagens Bo Kaspers från föregående versioner. Än lättare är det att särskilja bandet från övrig svensk musik – det finns bara ett Bo Kaspers Orkester, bara ett gäng medelålders män som producerar musik som är lika vis, ärlig och snudd på trivial som den vi hör på Redo att gå sönder. Korka upp vinflaskan, lyssna på P1, laga middag i din varmluftsugn och dansa en dans tillägnad den kantstötthet som gör livet värt besväret. Bo Kaspers står för soundtracket.