Bruno Mars är välpolerad och välbekant – men var är gnistan?
Publicerad: 3 mars 2026 av Niklas Kristiansen
”Alla låtar låter likadant”, säger de. Och varje gång undrar man: vilken Bruno Mars lyssnar ni på? Balladsångaren från genombrottsåren? Funkgeneralen bakom 24K Magic? Eller halva retroduon Silk Sonic tillsammans med Anderson .Paak?
Mars styrka har alltid varit hans rörlighet, från popballader till neonfunk, från modern R&B till 70-talssoul. Men när första singeln ”I Just Might” från nya albumet The Romantic landade började även försvararna skruva lite på sig. Det är en stabil låt, men också så pass bekant att den nästan känns som en bortglömd bonusspår från Silk Sonic-eran. Inte dålig. Bara inte särskilt nyskapande.
Och det sammanfattar egentligen hela albumet.
The Romantic är ingen dramatisk kursändring, utan snarare en sammanställning av allt som byggt Bruno Mars varumärke: funken, den klassiska soulen, diskreta hiphop-nyanser och den där karisman som alltid får honom att låta större än materialet. Det är tryggt, genomarbetat, och ofta lite för bekvämt.
En stor del av äran (och skulden) ligger hos producenten D’Mile, nutida R&B:s kanske hetaste namn, med meriter hos Victoria Monét och Lucky Daye. Hans produktion är varm, detaljrik och musikaliskt påkostad. Öppningsspåret ”Risk It All” vågar vara lågmält, med mariachi-horn och mjuka gitarrer som skapar atmosfär snarare än explosion. ”Cha Cha Cha” svänger elegant, medan ”God Was Showing Off” lutar sig tungt mot klassisk soulestetik med pampiga blås.
Albumets höjdpunkt är dock ”Why You Wanna Fight”, där Mars kliver in i den gamla skolans böna-och-bekänna-soul – på knä för kärleken, desperat men melodiskt oemotståndlig. Här finns den sårbarhet som ofta saknas i samtida R&B.
Men även när tempot höjs på ”On My Soul” och ”Nothing Left” infinner sig en känsla av déjà vu. Det är skickligt utfört, men sällan överraskande. Flera spår är så tydligt rotade i tidigare epoker att man nästan börjar längta efter originalen snarare än tolkningen.
Med sina nio låtar och knappa halvtimme är The Romantic effektivt och lätt att ta till sig. Det är polerat, sammanhållet och stundtals riktigt bra. Men för en artist som byggt sin karriär på att kännas explosiv och oförutsägbar är detta förvånansvärt försiktigt.
Bruno Mars är fortfarande en av popvärldens mest karismatiska röster. Men här låter han mer som en förvaltare av sitt arv än som någon som vill spränga det.