Callisto Callisto – Endless Water

Det finns debuter som känns försiktiga och trevande. Endless Water är inte en sådan. På sin första EP presenterar Callisto Callisto istället ett fullt formulerat musikaliskt universum där artpop, shoegaze, dreampop och mörk indie flyter samman till något både drabbande och drömskt.

Att medlemmarna bär på erfarenheter från band som The Tourettes och Audionom märks tydligt. Det här är inte musik skapad av ett band som försöker hitta sitt uttryck, det är snarare musiker som redan vet exakt vilken värld de vill bygga och hur den ska kännas. Resultatet blir en EP som känns genomarbetad utan att förlora spontanitet eller nerv.

Ljudbilden rör sig konstant mellan ytterligheter. Ena stunden mullrar trummorna fram under massiva syntmattor och distade gitarrer, för att i nästa nästan falla sönder i något mjukare och mer intimt. Det finns ett tydligt shoegaze-mörker här, men också något filmiskt och konstnärligt som gör att låtarna aldrig fastnar i rena genreövningar.

Mira Eklunds röst fungerar som projektets självklara centrum. Den är klar, närvarande och stundtals nästan svävande ovanpå de drömska arrangemangen. Jämförelserna med Björk känns ibland nära till hands, inte nödvändigtvis i soundet, utan i sättet rösten bär både sårbarhet och märklig kraft samtidigt.

Tematiskt kretsar Endless Water kring undervattensvärldar, gloom, kärlek och någon form av lågmäld apokalypskänsla. Det är musik som känns dimmig, nattlig och nästan viktlös. Fokusspåret “Sad Song” sticker ut som EP:ns emotionella mittpunkt, en myllrande shoegazepärla där melankolin tillåts breda ut sig fullt ut utan att någonsin kännas tung eller monoton.

Det mest imponerande är kanske hur organiskt allting känns. Andreas Westerdahls klassiska bakgrund, Paul Sigerhalls och Mårten Holmbergs krautrockrötter och Mira Eklunds konstnärliga uttryck möts i något som låter väldigt genomtänkt men samtidigt levande. Man hör influenserna, men aldrig som rena referenser. Snarare som byggstenar i något eget.

Endless Water känns därför mindre som en debut och mer som början på en värld Callisto Callisto redan bott i länge. Och det är svårt att inte vilja följa med djupare ner i den.