Cameron Picton hittar nytt liv i rörig och levande debut

My New Band Believe känns inte som en vanlig debut. Det är mer som att kliva rakt in i något som redan är i full gång. Lite rörigt (föga förvånande), lite förvirrande, men också direkt levande.

Cameron Picton, som många känner från Black Midi, gör här något helt annat. Nja, kanske inte helt annat, men där det tidigare var elektriskt, kantigt och intensivt är det nu mer akustiskt och öppet. Men energin är kvar, bara i en annan form.

Det går snabbt. Men också långsamt. Folkmusik möter något mer teatralt, nästan som små musikaliska scener snarare än klassiska låtar.

Det fina är hur det hela tiden skiftar. Lugna partier som plötsligt bryts upp. Kaos som övergår i något oväntat vackert. Inte lika kaosigt som med Black Midi. När Picton är vid rodret istället för Geordie Greep blir kaoset mer ordnat – något som faller mig mer i smaken.

Picton sjunger mer som han berättar, eller nästan spelar roller. Det finns något dramatiskt i sättet han levererar texterna, där varje rad känns som en del av något större. Ibland är det svårt att veta exakt vad som pågår, men det gör inte så mycket.

Här finns tydliga vibbar av Ron och Russell Mael , speciellt inledningsvis med spåren Target Practice och In The Blink of an Eye. Ena liknande balans mellan det lekfulla och det seriösa, mellan tokighet och riktigt snyggt skrivna texter. Det blir aldrig helt bekvämt, men det är också poängen.

Ibland är det nära att tippa över. Det blir för mycket, för spretigt, för konstigt. Men precis när det händer så dyker något upp som håller kvar en.

Kanske en melodi. Kanske en rad. Kanske bara känslan av att det här faktiskt betyder något.

Och det är nog det som fastnar mest. Inte enskilda låtar, utan helheten. Känslan av att det här är ett projekt som vill mer, som vågar vara konstnärligt och lite stökigt.

Det låter också som gjort för en scen. Det här kan bli något helt annat live, och troligen ännu bättre.

My New Band Believe är inte alltid lätt att ta till sig. Men det är levande, oförutsägbart och ganska svårt att släppa när man väl är inne i det.