Ibland hittar man artister på oväntade sätt. Själv upptäckte jag Chad Valley under Way Out West förra året. Arg och uppgiven efter att inte ha kommit in på Okkervil River och Destroyer på Storan gick jag till ett i närmast tomt Park Lane där jag inte ens visste vilka som spelade. Det visade sig att en av artisterna som framträdde var Chad Valley som samma sommar släppt sin utmärkta EP Equatorial Ultravox, vilket jag inte hade någon aning om då. Men inte gjorde det speciellt mycket när han väl började spela.
Snabbspola lite mer än ett år framåt och här har vi Chad Valleys debutskiva Young Hunger – en av årets bästa popskivor. Inför solodebuten har Chad Valley, eller Hugo Manuel som han egentligen heter, rekryterat en imponerande grupp samarbetspartner och under skivans knappa 43 minuter tittar gästartister som Twin Shadow, El Perro Del Mar och Active Child förbi. Trots kvalitén på gästerna – och det faktum att allas insatser är mycket bra – är det Chad Valley själv som är den stora stjärnan.
När en artist så tydligt refererar ett viss epok eller visst sound så som Chad Valley gör med sitt synthiga 1980-talet är det ofta lätt att man faller platt och tappar sin egen identitet. Och visst är det så att Manuel kommer lite för nära pastisch ibland, men den glädje och entusiasm som genomsyrar skivan räddar honom undan denna fälla. Young Hungers största styrka är att Chad Valley rakt igenom levererar starka poplåtar och att Manuel verkligen visar att han vet vad som krävs för att skapa slagkraftig electropop. Refrängerna är starka, melodierna ännu bättre och musiken enkel nog att låta melodierna skina men samtidigt tillräckligt intressant för att bli mer än enkel radiopop.
Just det faktum att det rakt igenom är en fantastisk popskiva blir på ett sätt lite av en nackdel också eftersom det är lätt hänt att man inte dyker djupare än bara ytan. Chad Valleys texter behandlar just det som popmusik gör bäst – känslor och kärlek, lycka och sorg. Trots att vissa av hans texter går lite väl långt gör det inte så mycket, eftersom den naivitet som då uppvisas på något sätt passar ihop med den väldigt hoppfulla och nästan fantasibaserade musik som den backas av.
Chad Valleys debutskiva är en av de mest spännande och intressant manliga popdebuterna på ett bra tag. Om han inför nästa skiva sliper lite mer på texterna och tar ännu ett steg bort från producentrollen och låter sig själv ta större plats har han all potential att släppa en framtida klassiker.