Crystal Stilts imponerer inte

Crystal Stilts

Brooklyn, Sweden

Betyg: 4/10

Det blir spiken i kistan. Det dräpande hugget om du så vill. Nej riktigt så drastiskt som de här flosklerna vill göra skäl för är det inte. Men ändock en besvikelse. Crystal Stilts ska ändå var kvällens höjdpunkt. Klockan visar halv två och många har väntat i timtal sedan Debaser slog upp portarna till denna minifestivals andra dag. Igår var de i Stockholm, nu är rollerna bytta och man befinner sig istället i Malmö. Efter en magiskt spelning med Blonde Redhead där varje låt var något nytt, varje intro, varje kör och varje reverberande synt en ny upplevelse så inser man redan på förhand att Crystal Stilts verkligen måste komma med något extraordinärt för att lyckas fånga oss. Och det gör man inte.

Det beror främst på två faktorer. För det första känns bandet och då framförallt sångaren Brad Hargett, väldigt disträa och utråkade. En tillstymmelse till förståelse för hur långt bandet rest inom loppet av två dagar finns inte. Spelar man som sista band ut ska man också kunna ge publiken – speciellt en så hängiven som Stilts faktiskt har – det de törstat efter. Istället tar Kyle Forester ledarrollen bakom keyborden medans frontmannen tomt stirrar ut i publiken med händerna hårt knäppta bakom ryggen.

Den andra faktorn till speningens fall är ljudet. Hela dagen har man klarat sig godkänt på den fronten men på Stilts är det i sina stunder katastrofalt. Rösten drunknar om vart annat i bas och gitarr och det går inte att urskilja texterna.

I slutändan är det ändå gruppens brist på engagemang som gör mig mest besviken. Hargett är snabb med att proklamera att ”We have one more song”.

Nästan ursäktande för sin oförskämde frontman är Forester snabb med att lägga till ett ”Thank’s for coming”. För det ska vi ha, ett stort tack för att vi förmodligen kommer älska dem lika mycket som vi gjorde innan inom loppet av timmar.