Direkt från Arvika

Solen har försvunnit och regnet har härjat, det ökända monsunregnet har dragit in över Arvika. Vissa av er känner igen det från 2008, så nu är campingen sådär lerig och go. Men vad är festival utan regn och lera? Visserligen hade jag förespråkat solsken, men leran har väl även den sin charm.

Dagen inleddes med Brooklyns allra finaste, Yeasayer. Apollotältet fylldes med 4 000 hipsters när himlen öppnade sig för att ge Arvika en rejäl vatten dos. Efter 10 liter vatten i mina vita converse, eller numera brungråa, bestämde vi oss för att traska hem och byta om. Och så fick det bli, nästa spelning blev Ingenting och Christopher Sander är på strålande humör, så det är riktigt härligt att höra lite stockholmspop, dosen Göteborgspop är vanligtvis mycket större hos mig. Sedan blir det dags för finstämda Regina Spektor att inta Vintergatan, och där har vi det största publikhavet med ca 8-9 000 entusiaster. Detta publikrekord varar dock inte länge trots den magnifika avslutningen med Samson och Fidelity. Robyn tar över tronen när Apollotältet är lika fullt utanför som innanför. Jag skojar inte när jag vilt vågar påstå att det är över 10 000 personer där. Det känns nästan sådär som när Röyksopplirade förra året. Och visst är det ett genidrag att placera Robyn i tältet, det tycker ledningen såväl som jag och publiken. Trycket är enormt, det hetaste dansgolvet finns tydligen i Arvika. Om Robyn är kvällens drottning är Kent kvällens kungar. Som vanligt bjuder Jocke Berg & Co på äkta eskilstunaångest. Setlistan är identisk med spelningen i Borlänge, skillnaden är att det är snäppet bättre här. Publiken lyfter Kent till skyarna. Och de som redan svävar omkring uppe bland molnen är kvällens avslutare, Chromeo.

En riktigt bra start på festivalen helt enkelt, och det verkar även som biljettförsäljningen har gått fint. Publikuppslutningen är i alla fall mycket bra, överlag. Vi hörs mer lite senare.