Apollo
DJ Koze
Roskilde, 6/7 – 2019
Publicerad: 8 juli 2019 av
David Winsnes
Festivalens sista DJ är inte bara en av de äldsta – det är också den bästa. 47-åriga DJ Koze omvandlar Roskildes sista hjärtslag till pumpande livsglädje. Tysken etablerade sig i mitten av 90-talet men det är med det senaste decenniet som han på allvar börjat få uppmärksamhet för sina eklektiska utgivningar. På fjolårets studioalbum, karriärens tredje, kastar han sig mellan house, techno och downtempo för att då och då ramla in i nu-disco och till och med psykedeliska territorium. När han kuskade runt och försökte etablera sig på den tyska musikscenen för 25 år sedan hoppade han till och med in och rappade i flera hiphop-kollektiv.
Jag använder den bakgrundsinfon som tveksamt försvar när det tar mig fem minuter i Arena-tältet innan jag via ett sms från en vän förstår att jag står och kollar på Cypress Hills DJ, för kvällen Mix Master Mike från Beastie Boys. ”Det är helt omöjligt att nå fram till er där ni står”, skriver vi samtidigt som jag försöker smälta att DJ Koze spelar Smoke on the Water och har på sig en snapback-keps som inte alls går ihop med hans vanliga framtoning. ”Är ni ens på Apollo? Det är i princip tomt där vi står.”
Vi anländer med andra ord tio minuter efter utsatt tid, men det är inget stort bekymmer den här natten. DJ Koze har inte bråttom. Han startar vid 02:00, mejslar fram sina minimalistiska stycken i en uppåtgående lutning och en timme senare träffas taket. Sedan klänger han sig fast där uppe i ytterligare 60 minuter.
-
Roskilde bjuder alltid på makalösa dansmöjligheter i form av unika rendezvous med internationella akter, vare sig det handlar om charmerande Ross From Friends, Blawans ogästvänliga beats eller mer kommersiellt gångbara möten med Jon Hopkins och Throwing Snow. Men ingen annan i programmet hade kunnat regla för festivalen med samma känsla för dramaturgi som Stefan Kozalla. Han förstår precis hur länge han kan luta sig över en melodi. Han vet bättre – vad du vill ha, när du vill ha det. När en konstant dansande publik börjar känna sina fötter trycker han ned sin house under marken och skjuter upp ett stycke storbandsjazz att vila öronen på.
Framåt mitten låter han Stardusts kärleksförklaring Music Sounds Better With You växa fram – en låt som borde lagstiftas till att spelas på samtliga festivaler i världen. Så småningom spelar han sin take på samma franska housesound: Pick Up kändes som en klassiker redan när den släpptes i fjol, men när DJ Koze stänger Roskilde med den antar den oslagbara proportioner. Han låter det J Dilla-liknande beatet rulla länge över en vemodig ljudbild, kopplar på sångsamplingen från Gladys Knight och slår hål på taket.
”It’s sad to think / I guess neither one of us / Wants to be the first to say / Wants to be the first to say / Wants to be the first to say / Goodbye”
När Pitchfork nyligen skrev om tyskens nya Gerry Read-remix ringade skribenten Philip Sherburne in den självklara kvaliteten hos honom. ”Koze vrider ur varje liten bitterljuv droppe ur låtens sampling – släpper ut den, drar tillbaka den, retar lyssnaren, och håller sångens utlovade sista dans för alltid utom räckhåll.”
It’s sad to think.
Han avslutar åtta fantastiska dagar på samma sätt. Ingen vill säga hejdå, allra minst DJ Koze.
I guess neither one of us.
Pick Up blir ett över tio minuter långt nu. Ingen väntar på någonting.
Wants to be the first to say.
Det är perfekt regisserat, som att Koze bokades och schemalades med just den här avvinkningen i åtanke. Armar höjs, ljuset studsar på obevekligt nickande huvuden, alla dansar i presens.
Goodbye.
-
