Dynooo

Att söka på avant-garde är tydligen lättare än jag trodde. I alla fall resultatmässigt, då jag hittade den absoluta epitomen av surf-electronica. Med sköna vibbar av ethereal, ambient och avant-gardism – allt i en salig blandning.

Det belgiska mysteriet och den märklige mannen har ett namn. Han lystrar till namnet Dynooo och har minst sagt skapat otroligt märklig musik. Som har släppts i samarbete med bolaget Surf Kill. Egendomligheterna slutar inte där, hans femte släpp är betitlat på detta viset: I Feel Like Playing Sim City Straight From The Floppy And Run A Tornado All Over My Perfectly Functioning Town After I Put The Fire Department Way Too Far So They Wont Be Able To Help My Sim City People‏. Antingen är mannen fullkomligt avant-garde eller så förstår jag mig bara inte på honom.

Hans första splitlåt med Cupp Cave kan karäkteriseras på följande sätt: dra en sångare genom en juicepress och ge honom sedan en vocoder, spola tillbaka bandet och gör samma sak fast baklänges. Åtminstone kan man beskriva introlåten på det sättet, betitlad Mick Vackey II. Under dessa mystiska förhållanden så förändras låtens ljudbild till ett synthljud med fördröjning. Efter allt har satts i verk, så skiftar det över till någon form av IDM-inspirerad trip-hop. Allt medan de elektroniska elementen utsätts för minst sagt experimentella förändringar, helt klart fantasifullt.

Det andra släppet är betitlat Sewer Goo och är ett fyra-låtars platta tillsammans med Cupp Cave och Salted Slugs. Med en flanger, ett distat sample och en någorlunda psykedelisk ljudbild så är det alltid en överraskning – när det kommer till vad man serveras. Välkommen in i en värld fylld av mystik, du står nu på platform ett. Om det hade varit ett tänkbart scenario, så är detta ett scenario där du stått på samma plattform, käkat en svamp och sedan hoppat iväg som Mario Bros. och krypit ner i stora gröna rör på jakt efter mynt. En annan förklaring kan vara: när ditt immunsystem fallerar och du tvingas ligga och snora i din säng, när kallt blir varmt och när varmt blir kallt. Allt för din tillfredställelse, musik för din temporära sjuklighet.

Man blir nästan förvånad vid åsynen av ett riktigt album. Tydligen så har Dynooo bidat sin tid och insett att obskyra splits inte håller i längden. Sätt ihop ett stort V och ett litet v, så har du början av betitlingen som, när det läggs samman med andra bokstäver, blir: Vvideo Hair. Där introlåten är mer olik än något annat på albumet, Tropical Thighs heter den och den gör skäl för sitt namn. Med kompakthet och stadig dynamik så spatserar den fram helt ogenerat, tätt följd av både klappljud, scratch och en minst sagt irriterande sampling i ett onormalt högstämt tonläge. Jämförelsevis påminner låten om något som Marcus Price skulle kunna spotta ur sig.

På något sätt så är Vvideo Hair lugnande, mitt i den kaosartade framtoningen. Eller så har jag helt enkelt blivit hypnotiserad av den oerhörda avant-gardism som tagit över mitt sinne. Kanske kan jag äntligen tänka utanför den instängda lådan. Ett varningens tecken bör utfärdas, det här är en musikalisk resa in i de mest bisarra vrår av den elektroniska musiken.

Tack, du har nu kommit fram till slutstation. Varsågod och fortsätt, gå utanför lådan och inkassera ett friare eller åtminstone mer avant-gardistiskt sinne. Låt det smaka.

http://www.youtube.com/watch?v=RWCVZZf4fLo