Emmabodafestivalen 2010

Så har två dagar gått sedan mitt besök på Emmabodafestivalen, livet och kroppen börjar sakta komma tillbaka till sin vanliga form. Det är alltså hög tid att sammanfatta detta galna evenemang som höll på i dagarna tre (eller längre för den delen) ute i de småländska skogarna.

Vi kan börja med det faktum att denna lilla campingfestival sålde slut på 3dagarsbiljetterna redan  tisdag före start. En slutsåld festival med samma musikaliska inriktning och profil som Emmaboda har varit alltmer sällsynt de senaste åren, och att det händer just nu under festivaldödens sommar är ganska spektakulärt. Indikationerna på att besökarna vill ha tydlig nisch på festivalen och stort utbud inom denna verkar stämma.

Vi är alltså omkring 9 000 pers på en väldigt begränsad yta. Att ”kryssa mellan tälten” får en helt ny innebörd, då man med otur kan ramla över flera tält på raken. Jag slås även av den utbredda ängsligheten bland besökarna då det är viktigt att man, trots skiten, håller uppe hipsterstilen. På campingen levereras youtubehumorn ”backaråå” och ”vågel, vågel” så många gånger att man överväger öronproppar. Pricken över i är ändå killen i öltältet som väljer ut personer till Vice-husfesten inne i stan, där man blir utlovad häng med artister och gratis öl. Kacklandet om vem som har detta festband eller inte sprider sig som en löpeld på campingen, och ibland får man lyfta på stenarna för att hitta en mer avslappnad attityd. Dock finns det onekligen en charm över besökarna på Emmaboda, som många artister inte är sena att poängtera, och känslan av gemenskap ligger tät över festivalområdet.

Så kommer vi till spelningarna och jag måste säga att jag är djupt imponerad. Generellt sett så hålls en hög nivå och det är ganska få spelningar som ens kan diskuteras under begreppen katastrofala eller dåliga. Dock är det inte alltid de band jag hoppats på mest som levererar, men överraskningar gör bara festivalupplevelsen mer positiv, och det finns många fina minnen jag tar med mig hem. Med tanke på att Emmaboda står utanför den stora Live Nation familjen har de gjort otroligt starka bokningar, och jag hoppas att detta framgångsrika år kan ge en fet artistbudget inför nästa.

Emmaboda har idag ett succékoncept, och en profil som sticker ut i festivalsverige. Nu är bara frågan om arrangörerna vågar stanna här, och bevara det Emmaboda vi känner till och älskar inför framtiden. Släpper de in 5000 besökare till är jag rädd att den personliga charmen kommer vara som bortblåst, och vi har ännu ett anonymt Way Out West, fast med camping.

Text och foto: Frida Ericsson